Hej129

Jag hade en gång för alla bestämt mig för att hamna i Guinness rekordbok och efter lite forskning insåg jag att ingen ännu slagit världsrekord i mest imponerande tipspromenad. Dagen innan hade jag förberett frågor av yttersta klass med många blandade kategorier. Det var allt ifrån sport till frågor om pennfabriker i före detta Östtyskland. Jag var faktiskt väldigt nöjd med frågorna. Jag tänkte att jag skulle ta i ordentligt och konstruerade femtioen frågor. Det här var helt perfekt, för om jag skulle sätta dem med 872.35 meters avstånd skulle hela tipspromenaden bli lika lång som ett maraton. Eftersom att längden för promenaden var lika lång som ett officiellt maratonlopp ansökte jag också om att få anordna en tävling. Jag fick lite lokala sponsorer, men det räckte knappt till tre vätskekontroller. Jag tänkte dock att "Jens magical Tipsathon" skulle bli en dundersuccé med tanke på tävlingens speciella karaktär, men jag vågade inte hoppas på för mycket. Varje felsvar skulle bestraffas och varje rätt svar belönas med tidsavdrag, det här skulle innebära att en väldigt allmänbildad småfet men maratonintresserad tävlande skulle ha ungefär samma chans som en långdistansspecialist. När det så började närma sig tävlingsdags hade jag faktiskt fått in ett antal anmälningar. Jag hade dock inte tänkt på hur jobbigt det skulle bli att sätta upp alla frågor. Jag har ingen bil längre och min cykel hade just gått sönder, så jag fick vackert gå runt och häfta fast frågorna och staka ut vägen med röda band. Jag hade heller inte råd att anställa någon medarbetare, så jag fick dra allt på en trävagn. Det går åt ganska mycket röda band för att snitsla en drygt fyra mil lång bana. Hela arbetet tog en dag - från tidig morgonsol till mitt i natten - och jag tappade en byxstorlek, vilket innebär att jag lär köpa en ny rustning.

Så kom då dagen för tävlingarna. När det var en halvtimme kvar till start hade bara två personer kommit, och de skulle inte ens vara med och springa utan de var bara ute och rastade hunden. De blev lite arga när jag sa att de inte fick gå i tävlingsbanan och de började tjafsa emot. Jag berättade då för dem att jag faktiskt höll på att försöka slå ett världsrekord. De mumlade någonting och gick åt ett annat håll. När det var en kvart kvar började jag bli lite orolig eftersom att det inte ens dykt upp någon rekordkontrollant. Jag ringde då till Guinness, men de trodde bara att jag hade skojat. Självklart blev jag lite ledsen, men jag tänkte att jag i alla fall hade fått en uppfriskande promenad. De anmälningarna jag trodde jag fått in visade sig vara en namnlista i protest mot ett vägbygge. Så kan det gå om man inte läser noggrant, tänkte jag. Jag plockade ihop mitt sekretariat och började gå hemåt. På vägen hem träffade jag en sopåkare. Han hälsade snällt och jag bad honom lika uppmuntrande att dra åt helvete. Jag skulle egentligen säga något snällt, men tydligen var jag väldigt arg inombords. Han blev ledsen och jag blev snabbt ångerfull. Jag bjöd då på några av de bullar jag tänkt sälja under dagen. Han tackade och gav komplimanger för den tydliga kardemummasmaken. Jag tackade för kardemummakomplimangen och sedan gick vi vidare åt varsitt håll. Det blev kallt och jag svepte in min krigarnacke i en fin halsduk och visslade lite dystert på We are all the winners. Jag hade bränt en skiva med enbart den låten som jag hade tänkt spela högt när rekordet blivit officiellt, men så blev det alltså inte. Nu måste jag fundera på ett nytt rekord.

Hej128

Ibland när man öppnar kylen kan man mötas av en trevlig överraskning. Ibland finner man bakom en matlåda en synnerligen god ost man glömt att man köpt. Helt plötsligt får frukosten ett nytt liv. Med en ny spännande smörgås blir även din dag bättre och på så sätt skapas bra uppfinningar. Vardagen är full av liknande små mirakel. Ibland när man städar hittar man ett gammalt gratulationskort med pengar och ibland när man leker skattjakt hemma på onsdagar råkar man få för sig att det regnar fast det är sol ute, sen går man ut och så är det varmt och då blir man att tänka "Oj, vilket fint väder!". Den glädjen brukar smitta av sig på andra och den kan också göra att resten av dagen blir lite roligare. Det var tillexempel efter en liknande upplevelse jag bestämde mig för att tapetsera ett batikmönster i mitt gamla arbetsrum. Det var kul just då men morgonen efter insåg jag att det faktiskt var ganska fult och nu orkar jag inte tapetsera om igen. Jag som hade ett så fint gammalt klassiskt engelskt mönster.

Hej127

När jag var på charter senast gick flyget hem mitt i natten. Vi blev då erbjudna att köpa nackkuddar så att vi kunde sova lättare under flygturen. Jag valde att köpa ett kit med både nackkudde och ögonbindel. När jag vaknade hade dessvärre någon spelat mig ett spratt och limmat fast nackkudden med Karlssons klister. Jag märkte ingenting förrän efter jag varit och kissat och stod och tvättade händerna. Eftersom att jag var sömnig trodde jag att det var en illusion, men när jag försökte ta bort den gjorde det väldigt ont och jag förstod att den satt fast. Jag stormade då ut och tog tag i kabintelefonen. Eftersom att jag ville ha allas uppmärksamhet försökte jag låta som en kapten. Jag frågade - med sådana väldigt jobbiga pauser förstås - om någon måhända hade haft något ont mot någon annan på planet och om någon ville erkänna fanns det en stor toblerone att uthämta vid cockpit. Tyvärr hann ingen ge sig tillkänna för detta spratt innan jag blev överfallen av en flygvärdinna. Jag hade under min semester fått ett ganska svårt bett på mitt ögonlock och det hade svullnat upp ganska illa, så jag förstår hennes agerande nu såhär i efterhand. Vid hennes överfall fastnade min nackkrage i slipsnålen på en ekonom och den slets bort tillsammans med två kvadratdecimeter nackhud. Det framkallade en oerhörd smärta och eftersom att en kvinna redan råkat slå sig illa så fanns det inte så mycket förband kvar, så jag fick använda servetter och filtar för att hålla tillbaka blödningen. Min nacke har inte riktigt återhämtat sig och det har tagit ett antal avancerade operationer för att försöka få nacken tillbaka i sitt ursprungliga utseende. Som tur var har försäkringen täckt operationerna och nackkudden har använts flitigt i reklamsammanhang eftersom att den höll så bra. Reklamkampanjerna var såpass framgångsrika att alla större flygbolag köpt just den nackkudden och jag har fått ett generöst bidrag från tillverkarna. Jag vet ännu inte vad jag ska göra med pengarna, har lite svårt att bestämma mig. Jag gillar ju äventyrsgolf väldigt mycket och kanske gör slag i saken och investerar i en bana. Gärna med fina figurer som hinder. Typ Carola.

Hej126

När solen går ner är det skönt att luta sig tillbaka med ett riktigt bra korsord. Man vill ha något att bita i, något som bryter mönstret med ord man inte tänkt eller sagt på ett tag. Det finns ett korsord jag ännu inte lyckats lösa. Det har drivit mig till vansinne. En dag när jag redan löst två korsord och kände att jag var i den berömda zonen bestämde jag mig för att ge det ännu ett försök. Jag satt i två timmar. Svetten började bryt fram. Jag kände hur mina ögon ansträngdes och min hjärna blev tröttare och tröttare. Jag började tänka på vänner jag haft och på måltider jag avnjutit. Det kändes nästan som om jag skulle dö. Jag bet ihop, åt en bit choklad. Jag gav det en timme till. Jag tappade känseln i vänster ben, trodde jag befann mig på en bergstopp och utan att jag egentligen märkte det gav jag ifrån mig ett fårliknande läte, som om jag lockade på något. Jag skakade av mig känslan och bet ihop en sista gång. Jag råkade bita mig i läppen. Då tappade jag koncentrationen och blev jättearg. Jag lade ifrån mig korsordet och kände mig besegrad. Dagen efter ringde jag korsordskonstruktören. Han visste vem jag var eftersom vi talats vid ett par gånger tidigare med tanke på mitt intresse. Han berättade då att det tyvärr hade blivit fel när han konstruerade just det korsordet. Jag lade på luren utan att säga något och dagen efter åkte jag hem till honom. Jag hade skrivit en väldigt arg lapp och jag ville ge den till honom personligen. På vägen hem såg jag ett äpple.

Hej125

Jag skrev och berättade för Nordstedts att den gamla barnvisan Imse Vimse spindel faktiskt är baserad på en verklig händelse. Härom året träffade jag en man som berättade denna fantastiska saga och hur han faktiskt var på plats när regnet spolade bort spindeln varpå solen smög fram bakom molnen och sakta men säkert torkade bort allt regn. Och upp, likt en sann hjälte efter en tuff motgång (läs Lance Armstrong) klättrade så den tappre spindeln åter upp för tråden. Det rörde sig om en ganska vanlig svensk utomhusspindel. Han ville inte på något sätt bli känd för sin bedrift utan han ville fortsätta leva sitt stilla liv bakom lister och i skrymslen, men så blev det inte. För bredvid mannen som bevittnade det hela satt hans bror som var en ganska dålig poet och vissångare, och han såg på något sätt sin chans att skapa ett verk av spindelns bedrift. Mycket riktigt fick denna visa fäste och spreds likt en löpeld över vårt avlånga land. Det blev ett stort medieuppbåd utanför vandrarhemmet där bedriften skett. Inte en dag gick utan att det kom en reporter som gjorde något känsloladdat inslag om den stackars lilla spindeln som slitit alla dessa år utan att någon lagt märke till honom och som helt plötsligt såg sin chans och tog den. Hur hans liv förändrades på några korta sekunder och aldrig skulle bli sig likt igen. Det hävdades i media att spindeln försökt släppa en hiphopsingel som I-M sPider, men att kontraktsförhandlingarna brutits eftersom att Imse Vimse spindel inte ville gå ner i vikt. Ett år efter den magiska händelse som lett till all uppståndelse kring Imse Vimse spindel kom så ett mycket tragiskt besked. Pressen att aldrig göra fel och den ständiga förföljelsen hade tillslut blivit för mycket. I augusti hängde sig Imse Vimse spindel hängde från en låg energilampa. Och Imse Vimse spindel skulle aldrig klättra upp igen...

Det var i alla fall vad han sa. Sen ska man inte tro på allt som sägs utanför en korvkiosk mitt i natten.

Hej124

Idag hade jag vårkänslor när jag vaknade. Det pirrade i benen och jag ville ut i den vackra solen och upptäcka världen. Jag ville se träden och känna lukten av frihet och avgaser. Jag ville fånga dagen kan man säga. Jag gav mig upp på min fina damcykel och började rulla mot den förträffliga parken i staden. Jag var ganska ensam eftersom att alla andra var på jobbet. Jag önskade att jag kunde höra tystnaden på ett sådant sätt man gör ute på glesbygden, men det är svårt när man bor i en storstad så tyvärr hördes bilarna i bakgrunden. Jag hörde trots detta fåglarnas kvitter. Jag slöt ögonen och insöp naturen. Jag kände vinden i ansiktet. Det kändes som om jag flög. Och det gjorde jag också. Tydligen cyklade jag in i en sådan full betonganka och eftersom att jag hade haft nedförsbacke de senaste fem hundra metrarna var min fart ganska imponerande. Betongankan stod där för att de höll på att gräva någon typ av dike, och det var ju inte så bra. Flygturen blev visserligen längre och trevligare, men fallet desto hårdare. Eftersom att jag är en krigare tål jag den här typen av smärta ganska bra, men just den här gången var den outhärdlig. Jag liksom skrapade upp min kind nästan hela vägen in till benet, och det brändes vill jag lova. Jag behövde verkligen hjälp eftersom att jag slagit i huvudet i fallet och jag försökte därför ta mig till kiosken i parken. Med stapplande steg snavade jag in på kiosken, men hon i kassan uppfattade inte min situation eftersom att hon satt i telefonen. Jag skrek "Snälla, hjälp!" så att mitt blodiga slem flög ut på rutan och formade något som i all hast liknade konturerna av Ingmar Bergmans ansikte. Hon varken hörde eller såg mig, så jag plingade på klockan. Då satte hon upp pekfingret i en gest som är internationellt känd som vänta-en-minut-är-du-snäll-tecknet. Jag kunde ju inte vänta eftersom att jag befann mig i ett ganska akut tillstånd. Jag greps smått av panik och började förtvivlat slänga Cornettoglassar på rutan. Av någon anledning tror jag att kassörskan uppfattade detta som hotfullt eftersom att hon fick panik och började jaga mig med ett badmintonracket. Hon hann slå mig två gånger innan hon upptäckte mitt tillstånd. Sen blev det svart.

Jag minns ingenting från den stunden fram till nu när jag ligger här på akuten med bandagerat ansikte och äter yoghurt med madagaskarvanilj ur ett sugrör. Man kunde haft det värre. Vaniljen är fantastisk!

Hej123

Med en helt nyinköpt låda tigerskott trodde jag att jag skulle imponera på klass 6b. Men icke. Istället blev det ett verbalt krig. De kallade mig saker jag helst inte vill berätta och jag kallade dem saker jag mist sagt inte är stolt över. Sedan slog det mig att de faktiskt var barn. Som tur var hade jag precis varit på biblioteket och lånat lite sagoböcker. Jag klättrade snabbt upp i en bladlös björk precis bredvid mig och rensade halsen i en praktfull hostning. Jag rullade ihop ett kollegieblock till en tratt för att det skulle höras bättre. Men när jag väl började läsa för dem small det knappt två meter till höger om mig. De små glinen hade lyckats roffa åt sig mina smällare utan att jag märkt det och tyvärr för min del hade några av dem börjat tvujröka. Nu satt jag fast här uppe i trädet medan ett gäng halvfinniga och argsinta prepubertala småttingar försökte skada mig. Jag började grina i panik och skrek efter en rastvakt, men det fanns ingen i närheten. Jag började därför slänga sagor efter dem. Jag är ju som sagt bra på att kasta macka, och denna färdighet kom väl till pass i det utsatta läge jag nu befann mig i. Med ett sportigt (snabbt och nästan handbollsproffslikt) kast träffade jag han som verkade vara ledaren i gängets Los Angeles Kings-mössa stenhårt så att den dalade ned mot marken likt ett av de löv som tidigare suttit på björken jag var fast i. Nu såg jag min chans att hoppa ner och gjorde även det. Jag tog tillbaka mina smällare och gick stolt därifrån. Jag fick även med mig lite smågodis som jag åt upp på vägen hem. Jag skämdes lite men hade även en liten segerkänsla inombords. Det blev en bra dag tillslut.

Hej122

En ledig dag ska man tillbringa med stil. Jag började dagen med att ta på mig min finaste träningsdress och gick ner till snabbköpet och lade ner grönsaker och frukter i påsar. Jag brukar göra så på söndagar ibland eftersom att nästa kund som kommer och handlar inte behöver packa själv då. Jag är snäll på det viset ibland. När jag var färdig med att ha packat gick jag ut till ett köpcenter och låtsades vara polis ett tag. Det är väldigt befriande att i en fullpackad galleria helt plötsligt skrika "Stopp i lagens namn!" och sedan springa så fort man bara kan rakt igenom folkmassan. Det är kul att bara springa. Framförallt är det kul eftersom att det inte är någon som springer framför en. När man springer med en liten backspegel på axeln kan man därför se allas förvånade och fundersamma miner där när man ränner fram bland tanter och barn och shoppingsugna ungdomar. Det gäller dock att ha en backspegel som knappt syns, och sådana är väldigt svåra att få tag på. Det brukar oftast bli att man lånar en sådan man har på husvagnen från någon trevlig granne eller en helt vanlig campingbesökare. Men annars är det är verkligen ett hett tips.

Hej121

Jag var och tog en lunch med greven som berättade om modelltågen. Han berättade en tragisk historia om en man som kallades "Side walk Steve". Han gick alltid på trottoaren på den sidan där ingen annan gick. Steve hade en gång fått en väldigt obehaglig stöt av en underhållare som gjorde ballongdjur och det hade skadat hans person något oerhört. Steve var rädd för mänsklig kontakt och gjorde allt han kunde för att undvika den. Det här var lite jobbigt och ganska omständigt eftersom att Steve var väldigt förtjust i att kolla på fotboll och var ett hängivet fan. Han kunde emellertid inte gå och kolla på någon match med tanke på den stora risken att han kanske skulle stöta i någon annan supporter. Gissa om Steve blev glad när styltorna uppfanns? Steve blev genast en kändis och fick många beundrare. Han startade också en relativt framgångsrik rekonditioneringsverksamhet för just styltor. Pengarna han tjänade skänkte han dels till hjärt-lungfonden och en annan del av sin förmögenhet valde han att ge till en konstnär som gör en massa konstiga och illa uppskattade verk i Ludvika.

Greven berättade en massa andra tragiska saker om Steve, och jag vet inte om jag orkar riva upp de såren igen. Annars var lunchen trevlig och en krutong slet sig från hans caesarsallad och fastnade i hans riviga skägg, fast det märkte han inte. När vi sen skulle gå klappade jag honom på axeln och sa "Du, kära greve, du har en krutongbit i ditt fantastiska skägg". Jag vet inte om han trodde att jag ville vara mer än bara vänner eller om han bara råkade snubbla, men hans gamla grevehand råkade vidröra mig på ett högst olämpligt ställe och det kändes inte alls bra. Efter det blev det en pinsam tystnad innan vi gick åt olika håll. Jag kände mig lite smutsig och svepte in mig i min rock och det gick en rysning längs ryggraden när jag tänkte på det som hade hänt. Jag var tvungen att köpa mig en chokladbit och en serietidning för att bli på bättre humör. Jag gjorde som jag brukar, rev ut alla sidor och lade ut alla som ett nytt fint golv i min lägenhet, sedan försökte jag få chokladbiten att fastna i taklampan genom att elda lite på den och sedan kasta upp den hårt och kvickt. Det är därför jag har en massa chokladmärken i taket hemma, om ni undrar.

Hej120

Idag, stärkt av ännu en god natts sömn, kände jag att det var dags att återuppta en gammal hobby. Det var ett par år sedan nu, men jag känner att jag fortfarande har kvar magin i fingrarna. Jag brukade lägga pärlplattor var och varannan kväll och jag kunde göra pärllandskap så vackra att folk brukade säga "Oj, Gud så vackert pärllandskap du gjort!", och det var ju självklart sant. Jag har skickat bilder på en del landskap till tidningar världen över och fått bra svar. Nu har jag dock ställt in siktet på att porträttera kända modebloggare och jag förväntar mig ett mer publikt genomslag den här gången. Det bästa med det här försöket är att man har topplistor att tillgå vilket gör processen lite lättare. När jag gjorde landskap var det lite svårare att göra folk helt nöjda. Ett tips när ni ska lägga pärlplattor är att ha tålamod och en bra skiva. Helst ska skivan innehålla ganska intetsägande musik som låter likadant väldigt länge. På så sätt hamnar man i någon form av pärltrans och man fullkomligt pepprar ut pärlor hit och dit och innan du vet ordet av det har du en blomstrande björkskog framför dig, väl utsmyckad med en vacker svan eller två.

Hej119

Precis som jag hoppats sov jag tryggt i natt. Jag vaknade stärkt efter en god natts sömn, redo att möta världen! Jag hade förberett denna morgon med att låna ett spjut av den lokala friidrottsföreningen. Jag tänkte att om jag vaknade med den pondus och säkerhet jag trodde jag skulle göra i min nya björnpyjamas så var denna dag en synnerligen bra dag att gestalta en traditionell riddare på. Dessvärre har jag ännu inte fått tag i någon respektingivande riddardräkt. Den riddardräkten jag har nu köpte min farbror åt mig när jag var elva, så den går ganska långt upp på vaderna och jag har tröttnat på kommentarer som "väntar du högvatten?" eller "Oj, hoppsan, har du stått ute i regnet nu igen?". Jag menar, bara för att man växt upp och blivit en ståtlig krigare ska man inte behöva få massa spydigheter kastade i sin väg. Spydigheter lämpar sig bäst åt folk som utgett sig för att vara bättre än vad de egentligen är, exempelvis vissa mittfältare i vårt svenska mästarlag.

Hej118

Nu är det vilodag. Jag var och köpte en ny pyjamas på hemtex för att jag fastnade i dörrhandtaget med den andra och nu är det ett stort hål i ena sidan. Min nya pyjamas har björnar på sig, och det gör mig trygg. Björnen är ett starkt djur som kan skydda sig själv och den hon vakar över. Björnen fruktar ingen och den är en symbol för naturen (pandan). Björnen har emellertid väldigt dålig syn. Den har problem att skilja en människa från ett träd om man som människa står stilla och det är därför man fått rådet att spela död. Eftersom att björnar har dålig syn har jag ritat dit glasögon på alla björnar på min pyjamas så att de inte ska skämmas för att de ser dåligt. På det här viset känner jag mig extra trygg i mina drömmars värld och jag kommer vakna utvilad och säker varje dag, redo att möta världen som den praktfulla krigare jag är. Jag har klippt pottfrisyr också.

Hej117

Det här är helt perfekt. Vi går mot ljusare tider och lyckohjulet har gjort en högst efterlängtad comeback i TV-rutan. Jag håller som sagt på med en "Best of felgissningar i ordgissningsprogram" och lyckohjulet är ett program som tagit en sen plats bland programmen som platsar. Det som förhöjer upplevelsen ytterligare är att man i detta program även får ett ansikte på personen som gör bort sig. Till de program där folk ringer in har jag en väldigt fin bild på en papegoja i bakgrunden eftersom att jag inte fått loss rättigheterna till bildmaterialet. Igår var det en lite trött dam som gjorde bort sig fullständigt och jag hade fått tid med för en intervju med henne eftersom att jag lyckats övertyga henne om att jag kunde vrida tillbaka tiden och göra saker ogjort. Hon tyckte att det lät som en bra idé. När jag väl kom till restaurangen vi skulle mötas på var hon inte där och de bakom disken förklarade att det tidigare kommit in en snurrig dam som börjat surra något om tidsmaskiner och trollkarlar men hon hade tyvärr just lämnat lokalen. Jag antog att det var hon, så tyvärr har jag inget att berätta om henne och varför hon svarade som hon gjorde.

Eftersom att jag blev lite besviken på att hon aldrig dök upp blev jag ju tvungen att underhålla mig på något annat sätt under resten av eftermiddagen. Ett bra sätt att underhålla sig på är att försöka mura en skorsten på en skenande skateboard, och med dagens priser hos byggvaruhandlarna är det bara att göra sitt bästa. Jag kan dock inte rekommendera er att elda i era skorstenar. Jag testade att elda i min och det slutade med att ett eldklot slet sig och landade på min panna. Jag svingade ivrigt efter det, slog mig kring ansiktet för att vifta bort det, lyckades slå mig ganska hårt med en fantomenring jag hittat på stan så att jag fick ett distinkt märke i pannan. Det är nästan som om någon graverat in konturerna av en dödskalle i pannan. Det här är inte alls bra eftersom att jag ska på en högtidlig middagstillställning med kommunfullmäktige nu på torsdag, och då ska man vara fin i både hy och hår och helst inte ha dödssymboler varken på kläderna eller i pannan.

Hej116

Jag har just köpt en till bil till min leksaksbilsamling. Det är en ford escort cabriolet i mörkblå metallic. Jag har alltid velat köpa en sådan, men jag har aldrig hittat en som är tillräckligt välvårdad och spektakulär i all sin escortprakt. Anledningen till min fascination för detta fordon är inte så svårspårad. Det bodde nämligen en trevlig herre på min gata när jag var ung som hade en sådan och jag har inte kunnat släppa tankarna på den sedan dess. Den var så vacker när den glittrade i solljuset och alla i kvarteret kikade på honom när han kom körandes, sakta med säkert, i sin dåligt överkammade frisyr. Man kunde inte riktigt avgöra om folk kollade med avund eller av genuint intresse. En morgon passade jag på att hoppa in i förarsätet och ta ett fotografi med min polaroidkamera. Tyvärr blev fotografiet stulet för att sedan bli huvudmotivet på en affisch för en raggarträff i en mellanstor stad i Dalarna. Det här har jag heller aldrig kunnat släppa eftersom att jag på fotot inte kände mig så sportig som jag trodde att jag var, och det har liksom hängt med mig och påverkat min självbild lite väl mycket. Jag brukar ställa ut min samling på kommunens bibliotek varje vår, ni får hemskt gärna komma förbi och kolla om ni vill.

Hej115

Jag gjorde en ganska märklig upptäckt i morse. Jag har en badrock jag använt flitigt i fyra år nu. Den har följt med mig på resor och från gammalt hem till nytt. Jag har aldrig riktigt tänkt på vilket material den är gjord i, men när jag undersökte saken närmare så visade den sig vara ihopsydd av mögligt bakplåtspapper. Alltså, det jag förut trodde var fluffigt och härligt ludd är i själva verket mögelsvampar. Håriga mögelsvampar. Jag borde kanske förstått att någonting var konstigt då efter jag köpt den på loppmarknaden, för när jag kom hem så började det lukta fruktansvärt illa i hela lägenheten. Jag trodde bara att jag glömt gå ut med soporna men stanken bestod och jag blev vräkt på grund av den. Jag tvättade sedan allt jag hade i klädväg innan jag flyttade, och min nya lägenhet har därför inte haft någon stank. Nu har jag försökt fått tag i han som sålde mig denna vidriga badrock, men jag hittar inget telefonnummer till den där loppmarknaden. Badrocken är nu kastad och jag funderar starkt på att köpa en kimono i siden.

Hej114

Jag blandade mig ett glas saft. Jag kände mig lite filosofisk till mods och reflekterade lite över hur det ena glaset saft aldrig är det andra likt. Du kan variera din saft i stort sätt hur mycket som helst och vill du kan du få en flaska saft att räcka i evigheter, fast det är ju inte så kul. Mitt i mina tankar ringde det på dörren. Jag väntade inget besök och blev därför lite förvånad. Jag hade ännu inte hunnit klä på mig helt och hållet och kände inte för att öppna dörren. Jag kröp därför upp och gömde mig i mitt köksskåp. Jag tänkte att om det var någon som verkligen ville mig något så skulle de kika in genom fönstren för att se om det var någon hemma, och då kan det vara bra att gömma sig. Under en burk fruktmüsli fann jag en liten anteckningslapp jag skrivit något år innan. Den gjorde mig lite illa till mods.

"Jens. Fånga dagen idag! Du är en fin krigare och någon vill vara din vän. Se dig i spegeln, Jens. Älska dig själv och håll tummarna. Idag kommer du få en kompis!"

Hej113

Jag ringde en personlig tränare och tänkte tipsa om lite nya revolutionerande övningar han kunde lära ut till sina elever. Jag kallar den "Super Fire" och den har funkat jättebra på en av mina vänner. Den går till som så att man själv tar på sig en tränardräkt och hänger en visselpipa runt halsen. Sedan går man klädd så tills dess att ens vän frågar vad man sysslar med. Då övertygar man sin kompis att man just blivit personlig tränare, och visar upp ett trovärdigt diplom. Den här processen slipper tränaren på gymmet, vilket är lite synd eftersom att det är så himla roligt att klä ut sig. När man väl lyckats övertyga sin vän om sitt nya påhittade yrke erbjuder man honom eller henne en gratis träning så att denne kan få bra tips för att komma igång med sin träning. Väl på plats i gymmet säger man övertygande att det är bra med lite löpning på löpband som uppvärmning. När vännen (eller någon annan som tränar) väl klivit upp på löpbandet börjar du tyst och säkert packa upp alla fjorton triangakök du smugit ned i din fina stora träningsväska. Det svåra är att hinna ställa upp alla triangakök runtom löpbandet och tända dem utan att den som befinner sig på löpbandet märker det. Men lugn, det behöver inte vara så svårt.

Du övertygar bara den som tränar att man får mer effekt av träningen om man utesluter en del av sina sinnen eftersom att träningen då bara delas upp på de delar av kroppen som används just vid tidpunkten för träningen. Om man visar upp väldigt fint förfalskade läkarstudier som bevisar detta - som de gör i TV-shop - så ska det inte vara några problem att få den som tränar att ta på sig både ögonbindel och öronproppar, och då är det lätt att tända dina triangakök. Det kan vara bra, om du har plats i väskan det vill säga, att ha med sig instabila ställningar att ställa upp triangaköken på, så att den som tränar inte har någonstans att ta vägen när han eller hon kommer till insikt att de är instängda i en ring av eld.

Till en början brukar panik utbryta och den som befinner sig på löpbandet kan rentav börja gråta och svära åt dig, men det är smällar du får ta. Du som bevakar kan dock inte vila eftersom att det ofta finns en flyktväg rakt framåt över handtagen och kontrollpanelen. Ta därför med dig en piska som du kan vifta med kombinerat med skrämmande och hotfulla fraser. Genom att tvinga kvar den som tränar på löpbandet kommer du få personen ifråga att förbränna väldigt mycket kalorier.

Tränaren jag ringde lät mig vänta kvar, men jag hade dåligt med batterier i telefonen, så samtalet bröts. Min vän har jag inte hört något från på ett par veckor nu.

Serie3

Som jag tidigare nämnt har jag varit ornitolog. Det här är ett foto av en av världens mest sällsynta fåglar. Konstnären som följer mig valde att ställa ut fotot som det var eftersom att det var så vackert. Han valde att kalla verket för "Rare birds fly solo", och jag kan inte göra annat än hålla med.

Hej112

Jag har själv alltid velat ha ett liknande pannband som hjältarna i Turtles. Dessvärre har det varit svårt att hitta ett som matchar resten av min krigarmundering. Jag gjorde ett pannband en gång och trivdes ganska bra i det. Jag hade dessvärre ett bankärende den dagen och tänkte inte på att ta av mig det när jag klev in där. När jag kom fram till kassan tyckte jag att jag skulle vara skojig och sa "upp med händerna, det här är ett rån" och viftade med händerna i jackfickorna. Jag hann varken beställa en ny säkerhetsdosa eller säga att jag bara skojade innan jag hade en säkerhetsvakt som tryckte ned mig mot disken. Min förra säkerhetsdosa hade fått ett stort märke i displayen efter ett misslyckat försök till att göra ett populärt youtube-klipp. Jag hade en idé om att jag skulle göra ett videoklipp som skulle gå till historien genom att kombinerade alla de delar i de filmklipp som brukar ses av miljoner; skrattande barn, människor som faller och djur som gör konstiga saker. Så jag gick upp lite i vikt (studier visar att folk tenderar att kolla oftare på fallande människor som är lite gladare i mat än de som inte är det), tog på mig min kattdräkt och spelade på min bandspelare ett blandband med skrattande babyröster. När jag så skulle gå ut på taket på en skåpbil med mitt blandband och ramla ner hann jag knappt ens ut genom köket innan jag råkade stöta till min bankdosa så att den föll ner i mitt te och blev förstörd. Nu kunde jag inte föra över pengar till transportstyrelsen för mitt nya körkort och någon internetkändis blev jag inte heller.

Hej111

Jag har ett ärr just vid handen som kliar väldigt mycket idag. Varför vet jag inte, men det fick mig att tänka lite på hur fantastiskt det är med ärr. De är som lite av en kryptisk historia på våra kroppar som bara vi själva vet historien bakom. Ibland kan det röra sig som något så fjantigt som ett myggbett man inte kunde sluta klia på men ibland kan det också vara något mer spektakulärt som ligger bakom ärret. Själv har jag ett ärr på halsen som påminner lite om ett vampyrbett. Det är två hål bredvid en av halssenorna. Det här ärret fick jag när jag tog hand om två katter en period. Jag hade veckan innan jag fick ärret badat katterna - vilket bara det oftast är en rolig syn eftersom att en blöt katt påminner om en missbildad skata som ser arg ut - och nu var en av dem återigen inne i badrummet. Min vän tyckte då att jag skulle kolla om han fortfarande var rädd för badkaret. Och det var han. Jag hann nätt och jämnt lyfta upp honom innan han hoppade ut ur min famn i panikslagen rädsla med utfällda klor. På något sätt lyckades han fastna i min hals och tog för en kort stund också ett ganska stadigt grepp. Katten ifråga var sedvanligt smällfet som en bortskämd innekatt blir, och det var inte alls kul när han hängde och dinglade där. Det är i vilket fall det ärr på min kropp som har den bästa historien.

Hej110

Jag fick ett fint inbjudningskort till en ravefest med posten idag. Jag har ännu inte bestämt om jag ska gå eller inte. Sist jag var på ravefest kändes det som om jag inte riktigt passade in där bland alla lustiga frisyrer och specialmediciner. Jag vet sedan tidigare att jag reagerar lite konstigt på mediciner jag normalt sett inte äter, så därför vill jag undvika dem i så stor grad som möjligt. Jag kan sträcka mig till en alvedon eller två när jag har huvudvärk, men mer än så blir det inte. En gång när jag hade väldigt ont i huvudet när jag gick på stan bad jag om att få en huvudvärkstablett av en snäll kassörska. Det blev inte så kul faktiskt. Eftersom att jag hade en hel del ärenden på staden bet jag ihop och fortsatte. Efter ett tag började dock min syn flacka, och helt plötsligt kändes det som om min kropp fladdrade i vinden. Jag tittade ner på min krigarlekamen och tyckte mig se ett kors över min torso, som om jag vore en flagga. Eftersom att jag inte riktigt var vid mina sinnens fulla bruk tyckte jag att det var en god idé att ta de tecken jag fann på allvar och jag började därför klättra upp för en lämplig central flaggstång. När jag kom till toppen lyckades jag på något vis hålla mig i ett helt vågrätt läge ut från flaggstången. Nu hängde jag där uppe och var en flagga. Jag kungjorde för människorna på torget att "det nya måste tas på allvar" och efter det fick jag besök av ett par brandmän. Den här historien kan jag visserligen själv inte bekräfta helt och hållet eftersom att jag samtidigt som jag tappade synen även tappade minnet. Men det är vad jag fått återberättat för mig av tidningar och grannar i efterhand. Så, någon ravefest tror jag inte att det blir.

Hej109

Det jag gillar allra mest med folks födelsedagar är själva presenten. Man vet ju vad folk önskar sig och de antar att man håller sig till den angivna önskelistan. Därför är det extra kul att ge något ytterst oväntat. Jag har givit en vän låsolja och en annan vän har jag givit kattmat och lite sidensnören. Minerna är obetalbara. Den chocken och den spelade tacksamheten är nästan komisk. Jag brukar vilja föreviga dessa stunder med min handkamera, vilket förstör en del av överraskningsmomentet. De liksom vet att något är i görningen. Jag har därför av en gammal portfölj snickrat ihop ett litet redskap jag kan använda för att dölja min kamera. Mammor på stan har dock misstagit mig för att vara en snuskgubbe vilket är lite trist eftersom att jag är en hedersam man som verkligen inte har några sådana intentioner. Det enda perversa i min personlighet är min kärlek till nougat och bordshockey, annars är jag som vilken annan mongolisk krigare som helst.

Hej108

Till min stora förvåning märkte jag att jag råkat tvätta sönder mina cykelbyxor. Visserligen har jag haft dem ett tag, men en favoritbyxa är alltid en favoritbyxa och därför är jag nu lite deppig. När man är deppig sägs det vara bra att äta kakor eller glass eller båda två. Jag gjorde därför en liten utflykt till snabbköpet nere på stan. Jag berättade för hon i kassan att jag var lite deprimerad och behövde något lämpligt att förtära för att stilla denna känsla. Hon tog mig dessvärre inte på allvar utan trodde att jag hade lite magproblem och därför gick jag därifrån med två ProViva fruktdryck. Det kan man kalla för besvikelse. En annan typ av besvikelse är den tunga besvikelse man kan känna när man tittar på TV och kommer på att klockan är strax efter lunch och att det inte går någonting bra alls på någon kanal. Det enda ljuset i den mörka TV-tunneln är när folk ringer in till ordleksprogram och gissar jättefel. Ok, jag ska erkänna. Jag brukar spela in alla sådana program och gå igenom dem ytterst noggrant för att inte missa några episka misstag. Jag håller på med en "Best of felgissningar i ordleksprogram" och jag hoppas att den kommer säljas på bensinmackar och ginza.se inom två år.

Hej107

Tog en sväng ned till tjärnen och kastade lite macka, jag är ju som sagt en hejare på det. När jag var liten minns jag att jag tyckte att elva studsar var ett strålande resultat. Som sig bör ändras ens krav med åren och efter lite träning har jag höjt min nivå aningen och ligger nu stadigt på tvåsiffrigt antal studsar. Fjorton är ett ganska bra resultat. Knepet med att kasta bra macka är en kombination av platthet och storlek på sten samt utgångsvinkel, det är givet. Det många inte vet är att man faktiskt kan kontrollera stenen en aning i flykten genom att blåsa väldigt väldigt hårt. Eftersom att jag länge varit en roddentusiast har jag ganska respektabel lungkapacitet och det gör att jag kan blåsa väldigt bra. Det här en egenskap jag även utnyttjat när jag flugit drake. Jag gjorde en drake i syslöjden en gång i färgglad manchester. Kvalitetsmanchester är ett magnifikt drakflygartyg eftersom att det har lagom luftgenomsläpp och heller inte väger så mycket. Men då gäller det verkligen att man finner ett kvalitetstyg. Annars är ju sådant material man gör falskärmar av väldigt bra när man gör drakar, om man spänner upp det med lätta pinnar. Men det är ju ingen sport om man alltid väljer det givna alternativet, så därför gillar jag att variera med manchester.

Hej106

Jag fick för mig att fråga herren bredvid mig på bussen i morse vem han var. Det visade sig att han var en gammal greve som samlade på modelltåg. Han verkade bli väldigt glad över att någon undrat vem han var, och av hans glädje i tonen att döma tror jag inte att någon hade pratat med honom på ett tag. Han berättade om förra årets upplevelse på modelltåg-09 i Gävle, om hur han träffade sitt livs kärlek där bland miniatyrtåg och rälsväxlar. Hon hade dock inte lagt märke till honom. Detta hade gjort honom väldigt ledsen, men också beslutsam. Han sa att han bestämde sig för att försöka göra ett starkare intryck dag två, så han gick och köpte en zorromundering och en soft air gun. Han hade kommit in en kvart efter att portarna öppnat, svingat sin cape och yttrat några väl valda läten som fonetiskt påminde om spanska. Sedan hade han börjat hota folk så att all uppmärksamhet riktakts mot honom. Just då, när alla varit tysta och livrädda, hade han tagit av sig sin zorromask och vecklat ut ett papper med en dikt. Han vände sig mot damen ifråga och läste med stor inlevelse. Sedan svimmade han. Han berättade att han i stundens hetta glömt bort att han hade en förlamande scenskräck. Den gjorde sig tydligen påmind just då. Nu var han ledsen för att han aldrig fick tag i hennes nummer. Sedan blev jag tyvärr tvungen att stiga av bussen. Jag fick dock grevens nummer och vi bestämde att vi ska träffas snart igen över en lunch. Det ser jag fram emot.

Hej105

Hej! Jag har precis virat in mina händer i vaselinsmetat gladpack och försökt jonglerat med lite nykokta och skalade ägg. Det är lite sportigare på det viset. Jag var tvungen att göra det idag eftersom att jag imorgon åker på semester till 9:e januari. Jag ska långt ut på de kanadensiska vidderna och titta på stjärnor med en gammal brevvän jag just återupptagit kontakten med. Han har förut postat en bild på en knuten näve, och tittade man riktigt noga så såg man en nästipp mellan pek- och långfingret. Så stod det "jag har tagit din näsa", precis som äldre gjorde på en när man var liten krigargosse. Jag blev självklart orolig och ringde polisen. De bad mig lugnt och sansat att se mig i spegeln. Och mycket riktigt fattades min näsa. Jag blev jättestressad och uppspelt och sa att den var borta. De bad mig då ställa mig på tå, och där var den. Nu är allt frid och fröjd igen, så nu ska det bli uppfriskande med lite semester.

Gott nytt år!

P.S salt D.S

Paprika, en julsaga.

Det var en gång en liten bit paprika som klagade på posten. Han hade beställt en stor samling frimärken från Sydtyskland via tradera och önskade nu att dessa skulle trilla ner i brevlådan så att han fick en fröjdefull jul.


En annan kille, Fredrik, hade länge legat vaken och tänkt på fyllda ostron och något gott att dricka, antingen till middag eller till frukost. Det spelade inte så stor roll. Det bästa Fredrik visste var att ta på sig sin fästmös tights och vandra omkring i lägenheten och sjunga låtar med hitartisten Emilia. Gärna låtar från när hon först slog igenom eftersom att han hävdade att man då kunde uppfatta en glädje i hennes alster som på senare år blivit tyngt av mycket ångest från långa bastusessioner och för sent inlämnade tipskuponger. Då och då funderade Fredrik själv på om han någonsin skulle få uppleva den glädjen Emilia upplevt när hon skrev sin första platta. För att testa tog han semester hela december så att han kunde förbereda sig på bästa sätt inför julen. Julen är trotsallt en glädjens högtid. Det rimmar ju faktiskt på kul. Det här är historian om en annan kille, Fredrik, och om varför vi inte har paprika på julbordet i år.


När Fredrik var ung hade han en lite mindre blå filt som han bar med sig, vart än han gick. Den här filten hade på något vis symboliserat allt han drömt om. Havet, himlen, hallondricka och Manchester Uniteds före detta reservställ. Filten ramade han in när han fyllde 40. Han hade bjudit alla sina vänner till en stor fest. Han hade bokat lokal, hyrt en cateringfrima och bokat ett jättebra coverband med en sångare som påminde om en ung Anders “Masken” Carlsson. Han hade tryckt upp limegröna t-tröjor där han figurerade på ett porträtt. Han uppskattade sin ålder till ca 14 år på bilden. Han hade ett litet sträck i sitt ansikte som han inte riktigt visste varifrån det kom, men han trodde att det hade med någonting hemskt at göra, så han vågade inte fundera mer över det.


Festligheterna var beräknade att börja kl 14 med en trekampslek och fördrink. Bandet skulle inte börja spela förrän till maten kl 18, så de fick gärna vara med och leka. Det var till en början tänkt att varje lek skulle ha något med Fredrik som person att göra, men det enda han kunde komma på var kast med liten boll eftersom att han en gång i mellanstadiet inte ens var en av de mellanlånga i klassen, utan ganska liten. Fröken tyckte synd om honom när han berättade öppet för hela klassen om sin hemska insikt, så hon gjorde en sats chokladbollar åt honom och tog med dem till skolan dagen därpå.


Hans fröken, Patricia, var självklart bjuden till festen. De hade kort efter Fredriks student inlett en romans. De hade som av en händelse varit på samma finlandsfärja och Patricia hade misstagit Fredrik för att vara hennes son. Det ena ledde till det andra, och efter ett par sådana jätteäckliga gin-och-tonic-burkar som man kan köpa på finlandsfärjor hamnade de i hennes hytt på fjärde däck. Han kom på att den här förklaringen till varför de inlett en romans var lite knepig först efter han lärt sig vad ordet “incest” betyder. För att försöka glömma startade Fredrik ett företag med ambitionen att göra mat som skulle ta plats på borden vid alla svenska högtider. Om någon gjort en grattängliknande sak som herr Jansson inte kan motstå så borde det rimligtvis finnas något som fru Svensson bara måste ha jämte sillbiten och rödbetssalladen. Han satt uppe i timtal för att försöka knäcka denna gyllene kod. Han kokade och stekte, bakade och fräste. Någonstans fanns svaret.


Den här stora önskan att någon gång revolutionera matkonsten grundade sig nog i hans stora kärlek till chips och andra produkter med höga värden akrylamid. En gång gick han helt sonika igenom både Estrellas och OLWs sortiment med friterade läckerheter. Det slutade dessvärre med att hans mor fann honom sittandes i fosterställning med ansiktet i händerna, gungandes fram och tillbaka.


Det hela ledde till att Fredrik blev intagen på psykhem och blev förbjuden att äta chips eftersom att han hade svårt att kontrollera sitt chipsintag. Men som alla vet, när Gud slänger en chipspåse ger han dig ett par virkpinnar. Tiden på hemmet passerade snabbt förbi. Han virkade benvärmare i alla tänkbara färger och sjuksystrarna sa till honom ”Aldrig har då sjuksystrar varit så varma om benen som vi”. Det gladde honom. Han startade en liten internetbutik och tänkte att han kanske kunde tjäna sig en liten hacka på att sälja dessa omtyckta benvärmare. Han sökte in till högskola och började läsa företagsekonomi. En dag höll han ett föredrag inför klassen om sin tid på psykhem och hur han av en slump upptäckt sin talang inom virkandets ädla konst. Han berättade med stor inlevelse, men på något sätt verkade det svårt att fånga åhörarna. Efter ett tag kom han på att han endast hade ett par inlines från Galne Gunnar på sig, och hur såg det ut för de som satt i publiken? Här står det en naken, virkande chipsälskare i endast ett par inlines och berättar om sin tid på psykhem. En miljon tankar for genom hans huvud och han bad om ursäkt och lämnade klassrummet.


Efter att i en kvart planlöst åkt runt i korridorerna med tårar rinnandes ner för sina kinder - sicksackandes mellan folk som skrattat, pekat och hållit för näsan - fann han tillslut en detektivmössa och en läkarrock. Han tog på sig dem och bestämde sig för att slutföra sin presentation.
Men när han knackade på dörren till klassrummet kom polisen.


Konstapel Konstantin Övfertryffel luktade distinkt och förföriskt av paprikachips. Fredrik drömde sig tillbaka. Vips var det två år tidigare och han satt och åt paprikachips i sin ganska fula plyschsoffa. Trean visade repriser av ”Jims värld” och han väntade egentligen bara på att det skulle bli lite varmare ute så att han fick åka lite moped. Den totala känslan av kärlek och värme som fyllde honom kunde bara härledas till den närmast poetiska odören paprikan förde med sig. Men lika kvickt som han kastats in i drömmens värld blev han återigen indragen i den hårda vardagen.


”Varför har du en detektivmössa och ett par inlines på dig, doktorn?”, frågade Konstantin. Kanske var det så att han inte skulle bli gripen utan att konstapeln bara var genuint intresserad av lustiga kostymer och sådant? Fredrik intog direkt en auktoritär ton i rösten och klargjorde högt och tydligt att det handlade om ett experiment och att konstapeln minsann inte fick störa. Konstantin ursäktade sig och hoppade iväg med orimligt långa indianhopp och skrek ”Just nu vill jag leva!”, en liten bit ur en Tomas Ledin-låt, så mycket han orkade. Fredrik lade inte så stor vikt vid det. Han hade svårt att släppa upplevelsen han fått av paprikadoften. Var det bara han som reagerade så? Hade andra samma känslomässiga anknytning till paprika som Fredrik? En liten burk läsk. Om alla andra har samma relation till paprikadoften, borde man då inte göra någonting av den?


2


Han hade inte tänkt på de här händelserna på flera år nu. Hur kan han glömt bort en så stark upplevelse? Det enda som han nu i dagsläget kunde hävda var en lika stark upplevelse var den dag då han trodde att han blivit pappa, men kom på att han bara stod och skalade potatis. Det var obeskrivlig glädje följt av pinsamma blickar över axeln i den tomma lägenheten. Han skällde ut sin krukväxt.


Han tyckte att han kanske borde testa att ge sig på en paprikarätt. Kunde han kanske i en grönsakssymfoni framhäva det magiska andra rätter på högtidsborden för med sig? Han behövde finna något som karaktäriserade just paprikan, som snärten i prinskorven eller det äckliga i den där jättevidriga gråa korven. Usch. Han gjorde en punktlista med paprikans egenskaper:


Den är röd eller grön eller gul
Den är lite vattnig


Det här gjorde att han hade ett grundmaterial att arbeta med. Han försökte göra en ny punktlista på saker som folk älskar som har samma egenskaper:


Hulken i vissa scener
Stefan Nystrand när han simmat väldigt fort
Japanska seriefigurer när det regnar
Tomater


Det här var nog inte alls en vidare bra taktik. Framförallt blev det lite svårt att sätta namn på maträtten utan att göra rasistiska anspråk eller varumärkesintrång. Han skrotade den idén och testade att äta paprika på olika sätt. Kokt, stekt, grillad. Med kyckling, ost eller själv. På mackan, i fondue, i fickan. Han kastade en liten bit paprika i nacken på en gubbe som i sin tur bötfällde honom för felparkering. Ett kul sammanträffande. Han lockade på små barn med en bit gul paprika. Det ledde till en häktning, inte mer än så. Han lade ut paprikabitar så de såg ut som Mona Sahlin och tog ett flygfoto. Sedan tog han just samma bitar och lade dem i fjorton wokpannor. Sedan minns han inte mer.



”Jag svävar. Jag flyger. Jag älskar. Jag förvandlas. Jag har lyckats.”



Allt stämde överens. Som om naturen i alla dessa år undanhållit någonting för honom. Om ändå alla kunde få uppleva detta. Det här var den fulländade måltiden. Han ringde sin morbror på Kungsörnen och var så exalterad att han knappt kunde tala. Han minns inte vad han sa eller hur han lyckades övertala sin morbror att komma dit och smaka. Men han kom. Efter första tuggan nickade han. Efter andra tuggan log han. Vid tredje stod han upp och vid fjärde dog han. Men bara en stund. Sedan vaknade han till liv och förkunnade med darrig röst och glansiga ögon att det var det godaste han ätit i sitt liv och att rätten måste bli en tradition. Fredrik hade ännu inte renskrivit receptet, så de bestämde att de skulle träffas dagen efter så skulle han överlämna det under högtidliga former för en annabookstor summa pengar. Kungen skulle komma dit eftersom att det var hans örn som ägde företaget.


Morgonen efter satte sig Fredrik i sin blåa gamla Volvo och körde iväg mot Kungsörnen. I bandspelaren hade han ett blandband med tecnhocovers av Bryan Adams. Han kunde inte sluta le. Han hade lyckats. Han for fram över de snötäckta vidderna och hade äntligen åstadkommit någonting av vikt i sitt liv. De här tankarna gjorde honom alldeles varm inombords.


Han höjde volymen till ”Heaven”, satte den på max, kollade upp och körde rakt in i en albinoälg. ”Åh, en albinoälg” hann han tänka innan hans paprikaälskande hjärta slog sina sista slag. Receptet hade han råkat använda som servett till sin kebabtallrik tidigare under dagen, så det fick ingen se röken av.


Därför har vi inte paprika på julbordet i år.

Hej104

Hej! Jag är ledsen, men det är julpysseldagar och jag känner att jag knappt hinner bokföra vad som händer i mitt underbara liv. Just nu håller jag på med en liten överraskning som ni alla kommer få ta del av. Den har ätit upp all min tid på sistone. Jag hann dock med en sväng ner till köpcentret i förrgår. Där köpte jag en balklänning på rea. Jag vet inte vad jag ska ha den till egentligen. Jag limmade fast den på vardagsrumsväggen och klistrade på en svartvit bild på Kenny Bräck över ryggen. Det blev ganska bra måste jag säga.

Hej103

Den lilla känslan av seger som sköljer över en strax efter en fin måltid är svårersättlig. Vad är det som får en att känna sig ytterst bäst i världen/på toppen av pelaren/som Wayne Gretzky i triumfen över att erövra en pizza? Jag bad en gång vår stadsminister Fredrik Reinfeldt när vi passerade varandra att han skulle föreslå att forskning skulle bedrivas i ämnet. Han skakade min hand med en orolig min och sa att han skulle fundera på saken. Därefter gick jag till godisaffären där en annan av våra stadsministrar snattade ett godisägg. Jag tänkte att jag kulle ställa till en scen, eftersom att jag var ganska uttråkad. Jag tog då fram tre jongleringsringar och tände eld på dem. Nu visade det sig att jag inte kunde jonglera, så de flammande ringarna landade i chokladferraribilsbyttan och gjorde så att de smälte. Jag fick då betala för hela byttan. Jag var törstig, så jag köpte en Dr.Pepper också, som plåster på såren.

Hej102

Jag lovade dyrt och heligt att aldrig stoppa korv igen. Sist jag stoppade korv råkade jag stoppa en medarbetares arm. Det hände inget allvarligt, han blev egentligen bara lite flottig, men efter det har jag knappt ens vågat titta åt en korv. Jag äter alltid julbord med ögonbindel och ber alltid någon annan mata mig när jag beställer en halv special. Jag vil inte sluta äta korv, aldrig. Korv är fantastiskt. Knaprigt, snärtigt och med ketchup och senap även färgglatt. Korv är för världen vad Super Mario är för barn. Korv är presidenten och kungen. En gång (innan arbetsolyckan) bjöd jag en äldre man i trenchcoat på en vanlig kokt med bröd. Då fick jag en trisslott som jag vann 1000 kronor på. För de pengarna köpte jag en ny halsduk och en stor säck med jord som jag gjorde en längdhoppsgrop av. Den gropen gick dock bara att använda ett tag, för den var bara 1.3 meter lång, och jag lärde mig hoppa ganska långt efter en intensiv träningsperiod. Nu kom jag iochförsig på att jag bara hade kunnat flytta tillbaka plankan. Dumt att jag inte tänkte på det tidigare. Annars har det flyttat in en halvdansk i grannporten. Han luktar glögg.

Serie2

Det här är om när jag mötte ett sjöodjur. Vad konstnären skrev ser ni under bilden.




Giant frightened Freddy was a sea monster. He had a pretty ugly haircut and was afraid. But large.

Hej101

Vid ett grustag utanför en mellanliten by i södra Sverige bodde en ganska stor familj. Jag kände dem när jag var liten eftersom att jag själv hade byggt en grön sommarstuga ett par kilometer därifrån. Vad som har hänt med dem har jag ingen aning om, men jag kom att tänka på dem när jag fick en sten i mina sneakers. Det som var så trevligt med den här familjen var dels att de åkte cross, men framförallt att de hade med sig en sagolik mängd katter. Vi brukade anordna tävlingar med dessa katter i hinderbanor som kanske inte var helt enligt lagarna, men de var målade i fina färger. Katterna brukade inte ställa upp, så det slutade alltid med att pappan i familjen fick ta på sig en diadem med kattöron och springa igenom ett par gånger, så att barnen skulle bli glada. En gång råkade han trampa på en huggorm, så den bet honom i vaden. Sedan dess har han enbart haft på sig gummistövlar.

Serie1

Hej! Nu när det blev jubileum frågade en känd konstnär om han i ett helt nystartat konstprojekt fick föreviga mig och mina bravader i - som han väldigt annorlunda valde att uttrycka det - "korta men episka miniporträtt som på ett nymodernt sätt skildrar en sann krigares oupphörliga batalj mellan det goda och onda och allt däremellan, som tillexempel att virka sockor".

Jag tackade självklart ja och här är hans första utkast.

Hej100

Frack och balklänning mina damer och herrar! Idag är en stor dag. Det här är hundrade gången jag berättar om mina bravader för er. Det är med sant nöje jag kan avslöja att jag gett ett brev med felstavade låttexter till han som sjunger psalmer från en karaokevagn i Göteborg. Framförallt har jag valt artister och band som betytt mycket för vårt avlånga land. Jag har tillexempel gett honom en helsida med Europetexter. I en liten låda lade jag också ett kul spel och hälsade så gott och önskade en trevlig semester.

Det som är kul med att fira högtidsdagar som denna är att man får äta historiska mängder mat. Jag har en tävling mot mig själv varje år, och i fjol vid påsk gick jag upp 8.43 kilogram. Det här är alltså min målvikt i år. Det skulle innebära att jag får köpa en ny motionscykel. Den förra har jag cyklat sönder. Eller kanske inte så mycket cyklat sönder som jag har kastat den efter småfåglar. Jag kom till insikt med att man har större chans att träffa om man kastar ett större objekt efter dem. Jag har ingenting emot fåglar eller djur (om de inte är varaner) utan jag gillar bara utmaningen. Eftersom att jag har så korta armar blir det roligare. Det är ungefär som när någon utan tummar ska äta med kniv och gaffel. Kan även jämföras med de som försöker sova med öppna ögon.

Pepparkakor är annars ett bra sätt att överraska och överrumpla en fiende. Alltså, om man äter jättemånga blir man dålig i magen, då är det bara att låsa toaletten och sedan peka och skratta.

Tack för idag.

Hej99

Jag vet inte om jag behöver berätta att jag tycker om att känna på frukt när jag är i mataffärer. Man vet aldrig vad som väntar en när man klämmer på en persika eller trycker en clementin mellan tummen och pekfingret. Det är lite samma spänning som att köra bil och blunda. En resa i ovisshet helt enkelt. När man frenetiskt känner på frukt gäller det att ha en plan. Ibland blir man påkommen, och då gäller det att agera snabbt. Här följer några av mina bästa tips:

- Se dig omkring när du kommer till fruktavdelningen. Hur ser det ut på undersidan? Kan man gömma sig där? Vilken är närmsta vägen till de luriga pastahyllorna? Ha en flyktväg klar för dig.

- Klä ut dig till lämplig frukt. Banandräkt är ett ypperligt val om du rör dig i butikskedjor som för chiquitabananer. Chiquita håller ofta bra färg och liknar därför bäst en kvalitetsbanandräkt.

- Är du i en fientlig sinnesstämning är det bra att ladda upp med ett nät omogna avokados. Kasta på butikspersonal och skrik slagord efter dem.

- Vilseled dem genom att vara vänlig - bjud på lösviktsgodis!

Här är en fin bild från en dag när jag var och kände på frukt, utklädd till banan.

Hej98

Vi band kransar jag och min vän. Ja, ni vet, sådana man hänger på dörren för att hälsa en gäst välkommen. Jag valde att binda min krans av lättfunnet material och tänkte att jag skulle vara lite avantgarde. Jag snirklade en cykelkedja kring en tussilago på vilken jag tejpat en prästkrage. Över den vek jag ett knippe brevpapper format som en råbandsknop till ett väldigt svårtolkat pappersflygplan och skrämde med ett avgrundsvrål fast det på lite kaprifol. Jag lade sedan allt i ett labyrintspel lät det vila en kvart. Efter det valde jag helt sonika att Riva ost - med stor bokstav - och sedan knöt jag ihop allt till en episk krans. Den blev emellertid censurerad i tidningen i insändaren jag gjorde, vilket var lite synd. Jag tror att den hade skapat stor uppståndelese i kransbindarkretsar, men det lär jag aldrig få veta nu eftersom att jag bara gjorde ett exemplar. Fast vanliga kransar och julpynt funkar det också.

Hej97

En gång var det en supervig gymnast som skulle visa hur man gick ner i split. Precis innan han var på väg ned så fick han ett telefonsamtal från Nacka. Det var han som äger en butik bredvid filmaffären som ville spela ett spratt. Han sa: "Har du inte sett den? haaa..", ett gammalt klassiskt skämt som en gång i tiden var på vippen att bli inröstad i Hall of fame. Eftersom att gymnasten inte gav något gensvar blev butiksägaren lite ställd och visste inte riktigt hur han skulle agera. Han blev plötsligt väldigt seriös och frågade hur det var med honom nuförtiden, och sedan började han förklara lite om blandraskatter, om att de är lite konstiga och så. Hela samtalet slutade ganska trevligt och nu är de brevvänner. Anledningen till att jag berättar denna anekdot är att jag har ganska svår snuva och det kliar i ögonen, så jag ser knappt hur det låter när jag tänker, därför är det svårt att skriva. Och spela Jenga.

Hej96

Efter en stadig frukost kan man klara av vad som helst, tänkte jag och spände på mig mina känguruskor. Det bästa med dessa skor är att om man står i kö kan man börja hoppa på stället, och sen kan man hoppa över dem. De måste ju liksom akta på sig om det kommer en mongolisk krigare hoppandes. En annan bra sak är att om man springer och hoppar samtidigt ser man lyckligast ut i hela världen, och det är ju alltid positivt.

En gång för ett tag sen lekte jag att jag var toppen av en tvål. Jag gick runt och gjorde lite bubblor i ansiktet, för att symbolisera löddret, som man brukar göra när man är en tvål. Jag hade gömt lite blommor utmed byxbenen för att lukta kamomill och gick nu runt på Lush och försökte smälta in. Det gick inte så bra.

En kvinna med sitt barn började gråta och slog på mig med sin handväska. Jag stod blick stilla. Jag tänkte att om jag står ytterst stilla och gör allt för att vara tvål kanske folket tillslut tar kvinnan för att vara galen, och kastar ut henne. Istället kom det fram en kassörska och började rycka i mig. Jag stod ännu mera stilla och gjorde lite fler bubblor. Nu trodde jag att jag kanske hade lurat dem, för de backade. Jag kikade mig omkring i butiken, såg om någon annan hade något i görningen. Då small det till över ansiktet. Någon slog mig snabbt med ett skohorn, som med en snärtrörelse. Det gjorde jätteont, men jag stod stilla och gjorde lite bubblor. Då kom en man in med skottkärra och de la ner mig där, sedan gick de ut ur butiken. När vi kom ut i det fria insåg jag att ingen kunde ta mig för att vara toppen av en tvål, så jag slängde kamomillen och gick och tog en latte "att ta med".

Hej95

Jag känner att jag har lite lust att berätta om någonting annat än mina blomstrande pralinaffärer. Jag skulle hemskt gärna vilja berätta om när jag sådde en kaktus, och händelserna som följde:

Det var en finfin fredag, i kylig april. Jag hade dukat till bords potatis och sill. En kaktus så fager i en annons i bladet. Jag ringde min mäklare, han antog vadet. Jag skulle så och skörda en kaktuss så grann och lyckades jag, självklart jag vann. Jag köpte krukor och böcker och gödningsmedel, för varenda krona och varenda sedel. Ett ömt planterande under högtidliga former där jag frångick traditioner och alla normer. Efter ett antal månader i oviss väntan, såg jag långt borta i skogsgläntan. Ett taggigt skott av kärlek jag skördat. Och så var det med det.

Hej94

Pralinaffärerna går alldeles strålande! Vit pralin blandas med mörk och alla är nöjda och glada. Jag har just idag faktiskt lanserat en serie dockor om är stöpta i choklad. Det kommer kanske att komma en ny varje vecka. Denna vecka är det Big Betty. En ganska stor tös om 234 gram som luktar illa och bär en smak av fläderblom. Jag har dock tappat bort min slickepott, så mycket råvaror går till spillo. Men det gör inte så mycket eftersom kunderna står i kö utanför. Fick för övrigt också en fin teckning föreställande en hand och en liten kaviarrand där det stod "Tack för senast". Jag har ingen aning om vart jag varit, eller med vem. Men jag har inte lämnat en hand, och framförallt inte en rand kaviar. Det är klart man blir rädd när det händer sådana här saker, man blir liksom att tvivla på sitt eget närminne och man börjar misstänka varenda människa för att vara spion. "Tidee, vad blev det av honom?" kanske ni undrar. Ja, han jobbar som städare här i pralinboden. Han säger hela tiden hur mycket han hatar att jobba här, men jag tror bara han skojar. Han har alltid en lite sarkastisk ton i sitt tal, och häromdagen sade han att han "önskade att det var mitt huvud och mina vidriga dread-locks som skurade detta stinkande golv". Jag bara skrattade och gav honom en påse micropop i en vänskaplig gest.

Hej93

Jag har äntligen gjort slag i saken och förverkligat en barndomsdröm, det är därför jag varit lite frånvarande på sista tiden. Efter mitt lilla utbrott på snön som föll här i Belgien har jag lagt all min fokus och all min kraft på det jag egentligen i hemlighet kom hit för att göra. Jag har öppnat en pralinbod! Jag älskar att formge choklad. En gång gjorde jag en mörk choklad formad som känslan av det underbara samspelet som rådde i Leksand stars under Per-Erik Eklund, Anders Masken Carlsson och allas vår hjälte Jonas Bergqvists glansdagar. Det kändes som en sommardag, fast det var mitt i hösten. Som en lottovinst i finanskristider och som ett varmt bad efter en löptur i kylan. Om ni kan föreställa er formen av en i princip utplattad lime som ligger ovanpå en topplockspacking, fast lite annorlunda, där har ni det! Jag har också gjort prototyper på alla i turtles, fast i popkonsttolkning. Dessa praliner är ämnade att serveras under högst ceremoniella tillfällen, som bröllop och student. Jag kan inte avslöja huvudingredienserna eftersom att det är lite hemligt. Normalt sett brukar jag inte smaksätta, utan bara formge, men de här är något alldeles extra och har ett väldigt tungt traditionellt mongoliskt arv. Okej, det är get.

Hej92

Har det någonsin snöat i Belgien? Alltså, bara för att vi bor i tält ser det till att börja snöa. Jag blir heligt förbannad, heligt. Jag hatar snö och har sedan jag var barn gjort snöbollar och sedan slängt dem i soptunnor för att jag hatar snö så mycket. Jag hatar snö så mycket att man oftast bara ett moln av svordomar som susar förbi i spåren när jag åker längdskidor. Jag hatar snö så mycket att jag en gång åkte vasaloppet med en generator och nio hårtorkar och bara smälte skiten ur snön. Jag hatar snö så mycket att jag brukar måla den grön och peka finger åt den och bara kalla den för gräs. Jag hatar snö så mycket att jag tycker om landhockey. Jag hatar snö så mycket att jag har täckt över stora delar av världskartan jag har på väggen i mitt pojkrum, bara för att jag vet att det kan snöa där (inte Nyköping). Jag hatar snö så mycket att jag en gång snodde isen från en hockeymatch. Jag blev dock påkommen, tydligen är det inte så många som brukar bära omkring på en hel hög is i krokarna kring Ejendals arena. Jag hatar snö så mycket att jag en gång försökte göra en hemsida om det, men det gick inte så bra. Men jag gillar glass.

Hej91

Belgien har en tendens att regna på oss. Bortsätt från vädret under tunnbrödsfestligheterna har det faktiskt regnat på oss varenda dag. Eftersom vi tänkt använda oss av tälten så mycket vi bara kan under vår resa härigenom för att spara lite pengar har vi knappt varit torra alls faktiskt. Igår såg jag ut som om jag nyss fyllt åttiotvå, och när jag filade mina fötter lossnade det så mycket hud att jag fyllde en liten liten trälåda med det, och den lådan ska jag spara och ta med hem till min systerdotter som gillar dockhus. Hon håller på att göra ett klassiskt dagis och har sagt otaliga gånger att hon behöver en sandlåda, och nu kan jag äntligen ge henne en sådan. Som tur är firar min syster och hennes man tioårig bröllopsdag, kanske kan jag rentav kombinera det hela och ge det i bröllopspresent. Nu blev jag jätteglad när jag kom att tänka på det. Oj, nu måste jag köpa en ostburgare känner jag! Vilken dag! Här finns bara vinnare!

Hej90

Åh, vilken tunnbrödsfest det var! Det var människor från alla världens hörn samlade kring ett bord. Det knaprades och knastrades i en ren symfoni av smörtäckt bränt bröd. Vi ville alla bara fånga den stunden och få den att vara för evigt, göra små underlägg och kanske rentav kaffekoppar att sälja på någon marknad. Jag blev fångad av stunden och började skissa på fotvärmare och också ett par glittriga pumps. Designerna vet jag inte om jag vill dela med mig av med tanke på att någon kanske tar dem och tjänar storkovan på dem, och det vill jag verkligen inte. Som sig bör vid en tunnbrödsfest bjöds det på skönsång och hornspel, sudoku och korsord. Jag vann tipspromenaden och bjöd sedan på helt vanligt svenskt godis och det gjorde alla på glatt humör.

Hej89

Har vadat runt här i bäckar i Belgien. Insmord i en cocosnötolja har jag vandrat för att avfärda något belgiskt vingburet som tydligen ger kliande bett. Vi ska senare under resan baka tunnbröd i form, jag tänkte göra modellflygplan och ett porträtt av Mats Sundin. Jag är också lite sugen att konstruera en scen ur King Arthur med Stellan Skarsgård, ni vet den när de är ute på isen. Men för att göra det krävs det ju självklart väldigt stort tålamod och även en enorm vedeldad ugn och så mycket mjöl att jag nästan inte vågar tänka på det. Sedan krävs det ju en artistisk färdighet jag är tveksam att jag besitter. Men å andra sidan får man ju aldrig veta om man inte testar. 

Hej88

Sista dagen här i Holland, vi ska dela på en blåbärspaj. Jag råkade för övrigt snubbla på en gurka, och det är ju det sista man vill göra en torsdag. För om jag ska säga precis som jag tycker så har världen snubblat på alldeles för mycket gurkor. Mitt i allt sportälskande så kommer sådana trubbel, det kan vara en gurka eller ett projekt om bomber som ingen vågar släppa, för det har kostat för mycket. Och när man minst anar det kommer en britt och hoppar backhoppning och någon från Kenya på längdskidor. Ja, vad ska man säga? Mellanmjölk är ju alltid mellanmjölk, och det är ju tryggt.

Hej87

Vi var på zoo igår och det var kaos i hela parken. Bobby, varanskötaren i parken, hade fått sparken och bestämde sig för att ge igen. Han släppte ut alla varaner och använde sitt avgångsvederlag till att köpa gammalt utgånget kött. Så nu var det köttregn på djurparken i Amsterdam och för alla varaner var det julbord, påskbord, kräftskiva och alla andra gastronomiska högtider på samma gång. Jag då, som sedan tidigare är rädd för ormar och kräldjur och har en väldigt pinsam varanupplevelse från barndomen, blev väldigt rädd och började agera likt en femtiotreårig tant som sett en mus. Tidee har nu i efterhand berättat med ett gott skratt hur jag skrek väldigt ljust och det verkade som om jag höll upp en kjol. Tidee lyckades knäppa ett fint foto, självklart, och nu är hela händelsen dokumenterad.

Ha det bra tillsvidare!

hej86

Idag diskuterade jag och Tidee låten Runaway train och hur konstig den är. Alltså, tåg springer inte, de åker ju faktiskt fram. Och ännu värre är vanföreställningen att det skulle springa bort från något. Tågen har alltid varit till stor hjälp för människan vad gäller både transport av material och människor och att ett tåg skulle behöva springa ifrån någonting låter för oss helt orimligt. Det skulle väl i så fall vara ett tåg från SJ eller ett litet leksakståg som någon för skojs skull satt fötter på.

Hej85

Som ni kanske märkte så var de holländska godsakerna inte riktigt vad jag trodde. Jag har spenderat de följande nätterna hos den trevliga polisen eftersom att jag tydligen försökte stjäla ett dagis mitt i natten efter mitt cafébesök. Någon hade väl kunnat varna mig innan jag satte i mig en hel plåt brownies? Nåväl, det som har varit går inte att ändra på och jag får väl skämmas ett litet tag, så är det. Eftersom vår resplan nu ligger lite efter har vi bestämt oss för att hoppa över våra planer att ta hand om lite kor och så, så nu lär vi åka vidare mot nya mål.

Jag tog en sväng förbi marknaden eftersom att någon tog alla mina kläder, förutom det paret kalsonger jag hade på mig. Det jobbiga var att de var det paret jag är minst nöjd över eftersom det är nitton porträtt av kungafamiljen på kalsongerna. I vilket fall började alla skratta åt mig och jag fick till och med vara med lite i holländsk tv. Det var han reportern som skrattar åt han med talfel som nu försöker göra comeback. Det slutade dock med att han började skratta nu igen, så kameramannen gick därifrån. Nu stod vi där, jag och den skrattande reportern, så jag frågade lite snällt om vi kanske skulle gå och ta en lunch. Så det gjorde vi. Vi blev ganska bra vänner över lunchen och gick sedan tillbaka till marknaden och köpte mig ett par byxor och en fin vargtröja. Han reportern ville byta stil och köpte klänning, sedan lämnade jag honom där. Jag blev lite trött kan man säga, inte på honom utan för att klockan var jättemycket.

Hej84

Hej! Jag har köpt en liten trumma! Jag har just spänt skinnet och den låter fantastiskt! Ute är det 26° och ganska mycket människor. Vi parkerade cykeln i Berlin och åkte till Amsterdam. Har är människorna trevliga och jag har upptäckt hur mycket jag tycker om chokladkaka, eller "Brownies". Jag har ätit väldigt många bitar och är ganska mätt. Tidee blir lite längre för varje minut. Jag vågar inte blinka så mycket just nu eftersom att jag förra gången blev väldigt skrämd av ett frimärke. Ikväll.. haha.. ikväll ska vi gå och mata fåglar och åka omkring på kanalen - vridmoment! hihi.. Ok. Jag ska försöka samla mig. Men har ni tänkt på hur det känns när man springer så att det fullkomligt susar i öronen, hur fri man känner sig då? Jag gjorde det nyss här i restaurangen och alla jublade, eller skrek och kastade saker efter mig, kunde inte avgöra. Oj, nu killar det under näsan, vänta.. Oj. Blöder lite näsblod här. Måste bara ducka för den där snabeln som snurrar ovanför mitt huvud och hämta mina fötter. Ställde dem innanför dörren när jag beställde en bolognese. Gud vad trött jag blev. Men innan jag går måste jag bara säga att jag verkligen älskar er som läser. Jag tycker att dessa minuter framför bloggen alltid är min höjdpunkt och jag ska en vacker dag bjuda er alla på en vändstekt bit m

Hej83

Jag hade under resan fått upp ögonen förr alternativ medicin och försökte under stort hemlighetsmakeri utöva denna konst på min reskamrat. Jag hade läst om en behandling som enligt en sägen sades inbringa lycka och lite längre naglar, och jag har genomfört denna örtprocess varje kväll precis efter att han somnat. Nu är vi en och en halv vecka in i vår resa och hans naglar är märkbart längre. Jag vet dock inte om detta beror på att han glömt nagelsaxen hemma eller om denna häxkonst verkligen fungerar. För att testa ska man enligt boken bjuda på lite rosor och kanske även skriva ett vykort till en avlägsen släkting. Ja, jag är inte jättebra på språket boken är skriven i eftersom att det inte finns några kurser att tillgå. Internet är inte alltid att lita på har jag lärt mig efter att till resan försökt beställa en sådan jättebra sovsäck. Jag fick dock inte någon sovsäck utan bara en bild på ett par längdskidor och ett litet kort med en glad gubbe på, på kortet stod det bara "tack". Nej, nu ska jag nog beställa en bit mat, resten av veckan blir det frystorkat, så man lär unna sig. Regnet öser ned och vi har lärt oss lite fågelläten.

Hej

Hej82

Väl vidare här i Tyskland köpte jag en historiebok om hansan. Jag hade under en tid störts av sömnproblem och ett amerikanskt marching band och behövde nu något för att lugna mitt sinne och kanske bjuda in mig i sömnens förlovade land. Mina sömnproblem hade gått såpass långt att jag började fantisera om folk i björndräkter och andra typer av kostymer, främst från Dramaten men även kostymer från mindre etablerade teatrar. När jag berättade om mina problem för min följeslagare skrattade han bara och skakade på huvudet. Det där händer alltid mig när jag är ute på resande fot, det går över snart! Sade Tidee, men det var föga till tröst. En helt annan gång när jag också hade sömnproblem hamnade jag hos polisen efter att jag rastat en ansiktsmask av mahogny i koppel och kallat den för "min lilla pjäs" och frågat om folk ville klappa den och ta lite fotografier. 

Angående resan funderar vi på att stanna kvar här i Tyskland ett par dagar, kanske bege oss ner mot Moseldalen och dess fantastiska landskap. Här hoppas jag träffa min drömkvinna och kanske även snubbla över ett par festliga knäbyxor. Jag hade en gång två par jag brukade varva mellan vid högtidsstunder, men det är för knäbyxor precis som för festliga hattar att det går i perioder huruvida man känner sig trygg och stolt i dem. Ibland skäms man bara, och då är det inte alls kul att dricka bål och äta snittar i större sällskap.

Hej81

Från Danmark tog vi oss vidare ner mot Tyskland. Tidee och jag hade köpt oss en hel kasse med kiwi och ett knippe engångsskedar. Vi hade hört talas om en kulle i närheten av gränsen till Tyskland där solen var som vackrast när den gick ned, och killen som berättade denna historia var förälskad i kiwi och han hotade oss till livet om vi inte köpte oss en kasse. Så, vi köpte en kasse och cyklade därifrån så snabbt vi bara kunde, passade samtidigt på att peka finger lite snabbt i flykten. I kassen hade han gömt en ny högteknologisk simdräkt som var just lite för liten, men den visade upp mina vader på ett fint sätt, så jag tänkte att jag skulle ha den på mig ett par dagar eftersom det skulle regna kraftigt efter Odense. Nu undrar ni kanske varför vi cyklade förbi Odense? Det berättar jag gärna!

Jo, ser ni, det var nämligen såhär: När jag var ung och fortfarande försökte bemästra den uråldriga mongoliska krigskonsten fick jag lite flaskpost varje månad. Den kom faktiskt från Damnark. Varje brev var stämplat i Odense och sedan nedtryckt i en vinflaska och kastat i sjön, som i panik. Det lustiga var att en av flaskorna innehöll en lottorad vilken det var en storvinst på. Jag vann exakt nittonmiljoner femhundraniotusen sexton kronor. Men eftersom att alla tal som har åtta siffror gör mig lite osäker så donerade jag det mesta till ett litet fransk bageri utanför Svalöv.

Det är fortfarande lite problem med bilduppladdningen, men när de tekniska gudarna åter ler mot mig så lovar jag att ladda upp ett helt knippe bilder.

På återhörande.

Hej80

Jo, jag begav mig iväg på mitt livs äventyr. Det var en torsdag och solen lyste med sin frånvaro, som så många gånger förr under denna sommar. Vi startade i Danmark, jag och en kille som kallade sig Tidee som gillade att klä sig i kartonger. Han förklarade att han gjorde det för att den fyrkantiga formen tilltalade honom, och om han någon gång skulle möta sin själsfrände förutsatte han att hon skulle känna en distinkt dragningskraft tack vare att han hade en fyrkantig torso. Vi satte oss på en tandemcykel, vilket blev lite problematiskt då han just denna torsdag hade en kartong från en gammal datorskärm på sig, och de är ju verkligen jättestora. Men efter en elvaminuterspaus då han fick låna en mattkniv och skära av lite av botten på kartongen var vi snart iväg. Vi cyklade över de platta landskapen i rödepölseland och väntade på solnedgången för att åtnjuta en Carlsberg och lära känna varandra på djupet. 

Efter ett par timmars kvalitetskonversation somnade vi. Efter ett par timmars sömn vaknade jag dock av att tältet föll ihop. Tydligen brukade Tidee då och då bli ganska mycket längre än vad han egentligen var, och detta brukade skapa problem. Dels är det svårt att hitta kläder med så stark resor, dels är det synd att inga skotillverkare ännu anammat funktionen i IKEAs barnsängar där man kan förlänga sängen i takt med att barnet växer. Det ger overkliga nageltrång åt människor med denna åkomma, tyvärr.

Hej79

Jag ber om ursäkt för mitt plötsliga bortfall från mitt loggförande. Jag fann nämligen en väldigt lång resa - sista minuten självklart - som varken jag eller någon annan krigare (eller vanlig arbetare för den delen) kunde tackat nej till. Jag kommer berätta lite om mina fina semesterminnen, självklart tillsammans med fina foton från spektakulära platser bland oförglömliga karaktärer. Jag kan börja med att visa en före-och-efter-bild på min fina solbränna, resten får ni spänt vänta på.

(Tyvärr fungerade inte uppladdningen av bilder, ni får helt enkelt hålla ut ett litet tag till)

Hej78

Vanligtvis börjar man inte en berättelse på det här sättet, men jag är tvungen. Hur konstigt det än må låta så mötte jag en virvelvind som ville sälja ett par snäckor på second hand. Vid det här laget antar jag att det inte råder några som helst tvivel om att jag lever ett minst sagt annorlunda och händelserikt liv. Jag har många vänner och är öppen och mottaglig för allt omvärlden har att erbjuda och det resulterar oundvikligen i dessa möten. De berikar min vardag och jag hoppas innerligt att de förgyller er. Virvelvinden hade förövrigt en nära och djup kontakt med en hallick som ursprungligen var från Västerås men som numera ägnade sig åt att försöka flytta till Sölvesborg på heltid. Anledningen till att han inte bara gjorde slag i saken, packade sina saker och anlitade en flyttfirma var att han alltid varit rädd för borgar (även Björn Borg). Alla hans vänner försökte dock förklara att det bara var ett namn på en ort, men varje gång någon berättade detta för honom tog han dem i kragen och skakade om stirrandes in i offrets ögon och på ett överdramatiskt och teatraliskt sätt kungjorde: ”Nonsens! Alla namn och läten är rotade i sanningen, förstår du inte det? Förstår du inte?!”. Nu är det ingen som umgås med honom längre eftersom han fått jobb på en amatörteater i London och är bortrest för det mesta. Man kan säga att han jobbar dubbelt.

Hej77

Ett slagskott kan beskrivas på väldigt många olika sätt. Vanligen som hårt eller välplacerat. En del kan vara matchavgörande och andra rent utsagt urusla. Alla letar dock efter det perfekta slagskottet. En kraftyttring där kompositen och lavagummit möter varandra i en kärleksakt på en bit tejp. Man märker tydligt när ett perfekt slagskott avlagts, ty avsändaren skiner upp i renaste eufori och alla runtomkring kan bevittna att han just deltagit i ett stycke sportporr. Detta ögonblick varar inte länge och avsändaren drabbas sedan av abstinens. För som med allt annat har en känsla skapats och nu vill han eller hon åt den igen. I övrigt är spenatsoppa mer underskattat än man tidigare trott, sägs det. Ska testa.

Hej76

Jag gick förbi en liten men påtagligt främlingsfientlig pelargon och fick verkligen en chock. En blomma ska inte prata, och om den nu ska prata kan den väl ändå säga fina saker? Nej, här flög det spydigheter och saker jag inte kan nämna här. Jag blev tvungen att rycka upp den från rötterna och kasta den i närmaste komposthög. Men när jag drog upp den bet den mig och dess botaniker började jaga mig med en mindre slägga och även han bet mig. Nu blev jag yr och visste inte var jag skulle ta vägen. Jag började hoppa rak upp med sträckta ben och vifta med fötterna, så som tecknade figurer gör när de är kära, då brukar man lätta lite. Det funkade dock inte och botanikern slog mig på låren så nu har jag blåmärken stora som standardassietter. Annars önskar jag alla en trevlig semester.

Hej75

Jag drog upp en liten post-it-lapp ur fickan och gjorde mig ett sådant ögonskydd som pirater normalt har. Jag bestämde mig för att börja halta och tala rossligt och presenterade mig sedan som Steve Ocean för alla som undrade och även de som bara passerade. Jag kom sedan på att en riktig pirat faktiskt har ett träben och även en fågel. Jag begav mig till en byggvaruhandel och köpte två bordsben men använde bara det den och sydde fast det i mina jeans, sedan hoppade jag framåt. En svaghet i denna utstyrsel var att den bara såg äkta ut rakt framifrån. Självklart blev jag trött efter ett tag och blev tvungen att använda båda mina ben, och då stod ju detta hemsnickrade träben rakt ut vid knäskålen från mina jeans. Det här råkade fastna i Patrik Sjöbergs cykel då han kom förbi. Fågeln jag tidigare lockat till mig blev sedan arg och jagade mig uppför avenyn i Göteborg. Så där sprang jag; En mongolisk krigare, utklädd till pirat, med en post-it-lapp som ögonlapp och ett bordsben på jeansknäskålen, jagad av en ilsken fiskgjuse.

Hej73

Rekordet i att kasta sig ut mot det okända verkar aldrig bli bestämt. Härom veckan trodde man att det var de gånger man som äpple vågar släppa från grenen och fritt falla grönfärgad och graciös mot marken utan att röra en min. Nu tror man dock att det kan röra sig om de gånger då man på allmän plats står med ett stort plakat med en svart och ifylld pil som pekar ned mot ens ansikte samtidigt som man gapar så mycket man bara kan. Man ska inte låta, bara gapa. Man ska gapa så att käken nästan brister. Ögonen skall hålla ett vardagligt uttryck, endast munnen skall agera och göra det med bravur. Som ett vulkanutbrott av mun, inte mer än så. Vad var det vi pratade om nu igen?

Hej72

Jag vet, jag skulle berättat mer om loppmarknadsfynd, men jag är tvungen att åka iväg på ett akut ärende i Uppsala. Vad jag ska göra där kan jag tyvärr inte gå in något närmare på än att säga till er alla där ute att det inte rör sig om inventering av något slag. Jag hinner emellertid berätta om en spektakulär målning jag fick ögonen på där på loppmarknaden. Det var en sydamerikansk prins som stod i sedvanlig pose och höll i fyra päron. Det såg lite ansträngt ut eftersom att han var ganska nära att tappa ett av dem, men han skulle samtidigt le. Jag kan bara tänka mig scenariot då när han märkte att han nästan tappade ett päron, haha. Han står där och balanserar en frukt medan målaren ber honom ilsket att "stå stilla", han lär haft det lite svårt. Stor komik. Taxin tutar, fridens.

Hej71

Nu var alla paket samlade under granen och jag höll i min hand en liten - men fullt fungerande - pistol som tidigare varit i ett högst opassande dockhus. Detta var inte det enda i dockhussammanhang opassande element i denna leksaksensemble. Nej, för där i fanns även en nazisthjälm som precis hade kunnat passa på ett spädbarnshuvud. Jag får lite rysningar bara jag tänker på detta terrorhus. Ni kanske undrar varför jag talar om ett dockhus helt opåkallat? Jag var nämligen på loppmarknad igår och har en del historier att förtälja från detta besök, och jag tänkte att det passade bra att börja med den här då jag faktiskt står och håller en bit av det i min hand. Vi behöver inte beröra det faktum att det redan nu i sommar står en gran med paket i mitt hus. Men bara så ni vet beror det på att jag är en älskad man och jag gillar lukten av barr och den lilla mattan julgransfoten står på. Jag köpte för övrigt den mattan på samma marknad för fem år sedan, men det är bara en parentes. Den har fina broderade vågor i kanterna, i grönt och rött.

Hej70

En riktig muskelknutte gick fram till mig och bjöd under hot på en bit mycket god mörk choklad med päronsmak. Jag kunde ju bara ta emot, om än något tillbakaryggad. Det smakade gott trots omständigheterna och vi blev vänner. Efter ett parti äventyrsgolf begav vi oss ut på nya äventyr och hade siktet inställt på våffelbuffé. Detta är en synnerligen vacker uppfinning som retar alla sinnen. Det enda problemet för mig personligen är att jag tenderar att gå överstyr ibland när jag konsumerar okristliga mängder våfflor. En gång blev jag till och med utslängd med huvudet före från en buffé efter att jag skällt ut kocken då drottningsylten var lite för ljummen. Jag anser dock att du som konsument har rättigheten att få det du beställer och - som man säger - serverar man sylt vid fel temperatur kan man riskera fler fall än faktiska kunder. Jag vet inte var ordspråket kommer ifrån, det var inte jag som hittade på det.

Hej69

Axelremmen spände nästan skönt när jag gick min dagliga promenad med tre kilogram bacon i väskan. Jag brukade gå förbi stadsmissionen och ställa mig utanför och steka lite åt de hungriga själarna därinne. Jag är snäll på det sättet. Emellanåt brukar jag också läsa högt ur diverse lättlästa böcker. Detta beror inte på att jag tror att de förstår sämre utan på grund av att jag själv är lagt lite åt det dyslektiska  hållet. Det här kompenserar jag emellertid med att ha väldigt bred kunskap om bär och frukt, vilken jag gladeligen delar med mig av till alla som frågar. Nej, det börjar mörkna på kvällshimlen och det är dags att hänga tvätt. Nästa vecka är det onsdag igen.

Hej68

Lite randiga tankar såhär på kvällskvisten: Ränder finns lite här och där. Du finner dem på meloner, på tröjor, i möbelhantverk, på din hud och på djur. Vad många har missat är att ränder egentligen handlar om ett felsteg Johann Hrandt gjorde en gång när han var i färd att uppfinna tejpen tillsammans med sin bror (som har ett annat efternamn, men samma förnamn) Johann Theyp. Han hade målat en vägg i vitt och sedan tejpat dessa ränder för att han tyckte att det var fint med ränder, sedan målade han svart ovanpå. När han sedan tog bort tejpen var det där på väggen nu både svart och vitt. På detta vis uppfann man begreppet svart/vitt. Det har sedan använts på film och - som nämnts tidigare - på djur. Zebrorna är egentligen intet förstående hästar som blir spraymålade och sedan i sann Theyp-/Hrandtanda målade i svart. Därför är pälsen också lite konstig.

Hej67

Lagom till middagsdags hade äggen kokat färdigt och ljusstaken stod vackert placerad i mitten av fönstret. Jag hade gjort det lite till "min grej" att fira advent när ingen annan gjorde det. Jag vet egentligen inte varför, kanske tänkte jag att om man gör det någon annan gång så kanske det inte bara är några få människor som litar blint på en jättelång rövarhistoria som går loss och firar an. Jag har även föreslagit att man ska börja fira instruktionsbocken till crocket andra söndagen i september. Vi brukar samlas fyra till sju stycken entusiaster och läsa andligt ur detta block. Det blir lätt tråkigt eftersom att det bara är fyra sidor och han som komponerar musiken är värdelös. Vi har haft tre möten och det blir bara färre på varje sammankomst, det bådar inte gott för "fjärde spik" som firas nu om två veckor.

Har även här lagt med en liten bild.

Hej66

Nu är jag på väg hem. Det är rätt skönt och jag ser fram emot att få ta en dusch. Dessvärre märkte jag nu när jag plockade upp DN att en plötslig konjunktursvängning de kallar "finanskrisen" troligtvis kommer sätta hela min verksamhet i gungning. Jag har under en ganska lång tid nu gjort lapptäcken av sårskorpor, fast allt har skett under mycket stort hemlighetsmakeri. Även om personer med uppenbara jättestora skrapsår fått utstå en del har det varit värt det. Det har visserligen varit ganska svårt att samla på sig allt, för det gör ju ganska ont när man rycker bort sårskorpor. Då när jag ryckt har de alltid skrikit på mig och frågat vad jag hållit på med, men jag har allt som oftast lyckats övertyga dem om att det inte var jag om ryckt bort sårskorpan - ibland genom att tala och ibland genom att bara peka på annat och låta osammanhängande. De brukar då gå sin väg, så det är ganska tacksamt. En vilseledande manöver jag uppmanar fler att testa faktiskt.

Hur som helst kommer täckena troligtvis finnas att köpa för 2.995 kr på MIO i höst, jag håller tummarna.

Hej65

Usch och fy! Nej, jag vill nästan inte ens berätta vad som hände mig igår morse, men det känns som om jag måste. Jag hade i vilket fall just lapat i mig en skinksmörgås och satt där och smålog som jag brukar göra efter en välsmakande frukost. Då dök det just framför mig upp ett par ankelsockar som luktade fruktansvärt äckligt. Odören kan närmast beskrivas som en härsken kombination av citron, gammal mjölk och blött hundgodis. Jag började få kväljningar och kämpade febrilt för att hålla skinksmörgåsen kvar i magsäcken eftersom gallblåsan just börjat spela så skönt. Jag blev så arg på min lägerkamrat att jag gick ut och hämtade lite julkorv (eftersom att det är lite äckligare) och sedan lade jag korven på hans kudde. Sedan gick jag till åkern med ett brett leende, visslandes på lite gamla låtar av The Moffatts.

Hej64

Idag när jag satt och tvagade mig i zinkbaljan man erbjuds här på lägret hände något väldigt lustigt. Ett ljus spred sig över himlen från öst till väst och låten Hit me baby one more time med Britney Spears spelades i fjärran. Sedan märkte jag att jag bara kollat in i solen och att någon glömt sin mp3-spelare just bredvid baljan. När jag kom till denna insikt slogs jag av en annan tanke och gick genast för att ta itu med det problem som dykt upp. Garnet jag köpt åt min mor för ett tag sedan hade troligtvis börjat tagit slut, tänkte jag, och började fråga mina kära kurskamrater om telefonnummer till lämpliga tygaffärer. Ingen hade tidigare erfarenhet eller intresse av virkning, så det blev en relativt resultatlös utfrågning. På kvällen åt vi torsk och bytte tröjor, som man gör efter fotbollsmatcher. Nu trivs jag verkligen.

Hej63

En påtaglig och distinkt lukt av lakrits spred sig över sovsalen denna annars alldeles förträffliga morgon. Någon hade valt att lägga ut ett litet skattjaktsspår av lakritsremmar, men eftersom att vår budget är begränsad här på lägret blev spåret inte alls särskilt långt utan räckte bara under min kudde. Där under låg ett litet brev med roliga vitsar och en jätteseriös textrad om folkrace. Jag vill inte berätta vem som skrev den eftersom att det var ganska uppenbart. För övrigt är det bara 3 dagar kvar nu och jag har ännu inte lärt mig allt om färskpotatisen. Igår fick jag för övrigt testa tuggtobak och plockepinn, det var hemskt kul. Jag hade dock - som ni kanske förstår - lite problem med precisionen. 

Hej62

Jag valde att gå till kiosken och köpa kexchoklad idag. Jag kände mig ganska trött på det lantliga livet och det spartanska levernet det innebar, så därför ville jag unna mig lite vardagslyx. Jag stod där och försökte välja, för som vanligt när man kommer in i en kiosk och tror man bestämt sig så dyker en rad andra läckerheter upp. Jag ropade på hon som stod bakom disken och frågade om hon möjligtvis hade några tips på vad man skulle kunna äta en dag som denna. Hon lyssnade inte så då fick det vara. Därefter kom jag att tänka på att jag tidigare sade att jag skulle berätta mer om frambenen på hästar. Såhär ligger det till:

Titta på en omgång trav (lämpligen Dagens Dubbel) och vänta tills dess att hästarna travar i ingången till bortre kurvan, alltså den innan upploppet. Här zoomar kameran ofta in, fokusera då på frambenen på hästarna och försök att inte se resten av hästkroppen. Det bjuds då på ett sällan skådat anatomiskt mästerverk då hästbenen helt plötsligt tar formen likt ett par människoben som löper utom kontroll. Tar du tillfället i akt och har en utklippt bild på valfri politiker kan du då hålla upp den framför din TV och låtsas som om han eller hon springer så mycket det bara går (med hovar) ifrån en arg väljarskara. 

Hej61

Vi kollade på ett bandat avsnitt av bingolotto och gjorde egna spelplaner. Det här såg vår lägerledare som världens chans att briljera och vara bra på bingo. Ty, han var hjälplöst dålig i allt annat. Det gjorde inte saken bättre att han trodde sig vara en jättetalang i allting mellan himmel och jord och sedan gick runt och skröt om det. Han hade exempelvis pratat i en vecka om när han kastade en boll tjugoen meter där någon gång i åttonde klass, vilket inte alls är bra om man är äldre än kanske åtta år. Vidare berättade han om när han var med i en korvätartävling och åt hela fyra stycken korv med bröd. Vi påpekade sedan att det var en bandad version av bingolotto just för att Loket var bingoledare och då blev han helt galen. Han sade inte så mycket utan lade sig ner på golvet likt ett ljus och var knäpptyst i fyra timmar. Sen gick vi och lade oss.

Hej60

Idag har vi skojat till det lite extra här på lägret. Vi har busat lite med varandra. Dagen började med att jag hällde ut all mjölk och bytte ut den mot ananasjuice så att alla fick Kellogs cornflakes med juice. Det blev lite bittra miner, men jag skrattade då hela morgonen. Efter det följde en hel dag med vanligt arbete i potatislandet. På kvällen sen blev jag kidnappad av två råskinn här på lägret. De tog iväg mig till en åker och hällde nypoppade popcorn i mina boxerkalsonger så att det brändes och stack. Självklart blev jag ledsen och blev tvungen att ta en dusch. :(

Hej59

Måste tyvärr berätta en tråkig grej som hände idag. Vi har alla blivit försedda med en spade och en grep. Min grep var förhållandevis ny och sportig och då förväntar man sig självklart en lite längre livslängd. Men nej, två dagar senare går den av i skaftet. Där står jag, mitt i potatislandet och försöker påta med en halv grep. Jag börjar ju självklart att gråta stilla där jag står och sliter, smutsig och med ryggont, men jag vill inte att någon ska se mig. Jag vänder då min keps och sätter den framför ansiktet som en hockeymålvakt. Gruppledaren kommer sedan och petar mig på axeln för att få veta hur mitt arbete fortskrider, men när jag vänder mig om så blir han alldeles till sig av rädsla och skriker samtidigt som han hoppar bakåt, vänder sig om och springer rakt ned i en nygrävd grop och bryter foten. Han ligger kvar där och är livrädd ända tills jag tar av mig kepsen och kramar honom. Sen blev han bara arg.

Hej58

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men igår när vi var mitt uppe i självaste isättningsprocessen kom en kvintett svartmålade tranor och började binda fast mina händer och fötter och innan jag visste ordet av var jag inslagen i en kardborredräkt och så flög de omkring med mig och släppte in mig i väggar där jag kunde fastna. Sedan skrattade de som bara tranor kan. Hur traumatisk den här upplevelsen än var har den fått mig att växa som människa och jag klär mig nu uteslutande i blåställ och har lärt mig att lyssna till människors tysta rop på hjälp. Det blev så underbart uppenbart igår kväll när en i gruppen inte fick upp sin godispåse. Utan att hon behövde säga till så gick jag till undsättning. Gott&blandatpåsen öppnades enkelt och hennes ögon sken. Nu är jag tyvärr ytterst svag för gott&blandat, så jag tog påsen i beslag tillsvidare. Den är nu slut, förutom de där jätteäckliga patronhylsorna som bara är där för att fylla ut. 

Hej57

Efter önskemål kommer jag nu blogga från min semester i Småland där jag under en vecka skall lära mig den ädla konsten i att med omsorg odla färskpotatis. Man kan tro att detta är en bagatell, men det är ett hantverk utav sällan skådat slag där en liten millimeterdifferens vid isättning är skillnad mellan gudomlig knöl och vardagsmat. Med mig har jag en väska jag fyllt med solglasögon som ändå ingen använder. Jag tänkte gräva ned denna koffert nu för att sedan komma och hämta den igen när jag fyller sextioett. Det här är en dröm jag haft sedan barnsben och det känns underbart att äntligen få göra det. Jag är självklart inte själv under denna vecka, utan vi är ett gäng på nio personer som tagit oss hit för att på allvar sätta oss in i hur det går till. En liten nackdel är att jag nu inte kan räkna grannar som klipper gräset som jag brukar göra när jag hoppar omkring ganska snabbt på min hoppstylta i hemorten. 

Vi hörs imorgon. 

/J. Den mongoliske krigaren.

Hej56

Jag studerade min tandrad och fann där en liten kvarvarande bit oregano bredvid hörntanden. Igår hade jag nämligen inmundigat en exceptionellt god kycklingrätt vilken var toppad med detta gröna mirakel. Jag hade dukat fint och hade dagen till ära tagit på mig en av mina allra finaste slipsar. Att jag har slips hör inte till vardagen, men nu var det ett alldeles speciellt tillfälle. Jag hade nämligen fått en ny arm på posten som jag beställt efter mitt lilla debacle. Den var ytterst spektakulär i sin orangea färg och små stjärnmönster på insidan. Jag hade aldrig förr känt mig så stolt över en arm och stod och speglade mig i nästan en timma samtidigt som Lisa Ekdahl strömmade ut ur mina högtalare. Det var inte utan att det föll en tår från mitt öga och jag passade på att ringa ett samtal till en barndomsvän. Vi talade om allt möjligt, men han lade på när jag började berätta om ett visst ströbröd jag köpt.

Hej55

Hej. Ursäkta. Nu sitter jag här och försöker bita mig igenom en playwoodskiva och det gör ont i hörntänderna. Någon sade att det var skadligt, men jag tyckte att jag kunde testa att göra det i alla fall nu när jag spikat in mig i en liten liten kista och känner mig lite kissnödig. Cellulosan borde visserligen vara något energigivande, men jag tror att jag gör av med mer energi än jag får i mig. Nyss hade jag också en tuschpenna, men jag vet inte riktigt var den tagit vägen. Förresten, lagom till pingst hade jag spanat in ett par kalasbyxor som skulle matcha resten av min austronautoutfit, men de tog slut den dagen jag skulle köpa dem. Men alla händelser leder till att man lär sig något, så nu har jag gjort det till en vana att lägga undan alla festliga kalasbyxor jag hittar när jag strosar omkring på staden, så de är kvar om jag väl bestämmer mig för att köpa dem.

Hej54

Jag hade lånat en liten minimotorcykel och gett mig ut på en långtur. Jag tänkte att jag skulle åka runt hela den vackra gränsen kring Värmland. Jag hamnade efter en felsväng på vägen mot Sveg och kände att det kanske inte var så smart att vända eftersom att jorden lutar nedåt därifrån. Om man då väl börjar gasa så kan man ju inte sluta, utan man accelererar hela vägen ned till Skåne där man bara flyger ut i havet. Jag minns sist jag gjorde samma misstag. Och hur skulle det se ut förresten? En enarmad, ganska tjock, mongolisk krigare med ett ben som är längre än det andra som kommer på en liten minimotorcykel i 315km/h och flyger ut ganska långt (ca fyrtio till femtiofem meter) i havet. Så nu har jag alltså bosatt mig i Sveg, och här blir jag väl kvar ett tag eftersom att jag måste gå hem sen. Jag vågar inte åka taxi.

Hej53

Det kom fram en vanlig man i hockeyskydd och sade att meningen med livet var att uppfinna en delicatoboll som var nyttig och innehöll alla näringsämnen kroppen behöver. Jag kunde ju inte göra annat än att hålla med honom. Jag berättade att jag också hade upptäckt en helt annan mening med livet när jag testade att sy skjortor av skinnet från insjöfiskar. Det visade sig när jag försökte få in det här som definitionen av livet i ordlistan att det mer liknade en hobby eller en dålig affärsidé, så det gick inte akademien med på. Jag visade då min hemliga och högst exklusiva kollektion med ädelfisk. Jag trodde att dessa möjligen skulle ha större intressefaktor från samhällseliten eftersom att regnbågar har så fina färger. De stängde dörren innan jag hann visa alla plaggen. Jag gick då hem och gjorde en klänning av en svan och skickade till Island. Den hamnade sedan på röda mattan.

Hej52

Härom veckan när jag satt och spelade gameboy fick jag en snilleblixt. Likt ett skott for jag upp och hämtade hushållssnören och ett anteckningsblock. Jag fick bilden framför mig över hur man skulle kunna fläta en glob och skred sedan till verket. Mina fingrar bändes än hit än dit i försöket att lyckas med det omöjliga. Jag stred en psykisk och fysisk strid och jag kunde känna hur kroppsvärmen utsöndrades ur min hud. Jag trasslade in min enda kvarvarande arm i min nacke. Inte i ett varv utan flera tjugotals. Herregud vilken smärta. Det värsta var dock att jag höll på att kväva mig själv i detta försök att fläta en glob och varje andetag lät som en knarrande dörr. Jag samlade mina krafter och släpade mig med steg som av syrebrist liknade onyktra till närmsta bensinmack. Det såg ut som om jag räckte upp handen när jag helt lila i ansiktet kom in i butiken. Där stod en historielärare som instinktivt reagerade och sade "Ja?", jag kollade på honom med utstående och vänliga ögon, fick ur mig ett intresserat väsande ljud och föll sedan ihop i en hög på golvet bredvid kampanjgodiset. När jag vaknade roffade jag åt mig en påse sura dragster och gick hem. Jag har inte försökt fläta något alls sedan dess, satsar numer halvhjärtat på en comeback i couronne.

Hej51

Som så många gånger förr hade jag fastnat med min jeansväst i ytterörren. Det enda problemet var att jag idag satt fast från insidan, så ingen kunde finna mig i det stadiet jag befann mig i. Vanligtvis brukar en trevlig granne komma skakandes på huvudet och öppna dörren varpå jag bjuder på kakor och radiomusik, men nu krävdes det alltså ett inbrott för att få mig ur denna prekära situation. Jag har för övrigt suttit här i tre dagar nu, och en människa kan ju inte klara sig hur länge som helst på det hon har i kroppen. Jag har så smått börjat kolla in höstlöven här på mattan bredvid mig, men jag ger det en dag till innan jag ger mig på dem. Jag gjorde ett tappert försök igår kväll genom att sjunga Eva Dahlgren så mycket jag kunde med gråten i halsen, som sig bör, men ingen verkade vilja höra mig. I övrigt känner jag två stycken till som heter Eva. Jag har gett dem båda varsin del av en blus, förhoppningsvis ses de en dag och inser att den ena har framsidan och den andra dess bakre dito, och kanske träffas de då och syr ihop dem. Det är min dröm.

Hej50

Det var jubileumstider och vi hade alla klätt oss i fina kläder. Med mig hade jag presenter och vanliga hampasnören att knyta ihop paketen med. Jag hade tänkt ge bort ett rivjärn då det är ett väldigt universellt verktyg. Är man exempelvis väldigt väldigt liten kan den fungera perfekt som en pall eller ett träningsredskap. Själv använder jag mitt rivjärn till tärningsspel eftersom att det blir extra kul när man inte riktigt vet från vilket håll tärningarna kommer att trilla ut. Med på festen var också själva jubilaren. Han hade just lärt sig laga kladdkaka, så alla fick smaka. Jag gjorde det hela till en liten tävling och utmanade min bordsdam till en ätartävling. Innan hon hann svara smällde jag ner mitt ansikte i kladdkakan med det största gapet jag hade, började tugga frenetiskt och svalde varannan sekund. Jag hade studerat fenomenet snabbätning och kommit fram till att detta var det bästa sättet att äta snabbt, oavsett måltid. Jag åt självklart upp kakan i rekordfart, höjde armen och skrek "JA!" lika snabbt som de gör i pingismatcher. När jag sedan kollade åt sidan med mitt kladdiga ansikte gav bordsdamen mig en skeptiskt min, skakade på huvudet och pekade demonstrativt på sin smutsiga klänning samtidigt som hon gick därifrån. Jag knöt näven under bortet och viskade 1-0...

Hej49

Den gasmasken jag köpt var lite väl liten tyckte jag. Den stramade åt och lämnade märken efter sig så att jag på något sätt liknade en liten apa, fast stor. Jag hade köpt den eftersom jag tänkte spraymåla lite cykelhjälmar och då vill man inte få färg i lungorna, för har man färg i lungorna kommer man inte in i himlen. Cykelhjälmarna är tänkta att hjälpa mig betala för min lilla tågutflykt till Andorra jag ska göra nu i höst med en låtsaskompis och ett paket havregryn. Vi tänkte ha på oss sådana klassiska rullskridskor där hjulen sitter i par om två. Vi hade tänkt oss att göra hela resan till ett litet jippo och se om inte någon organisation möjligen kunde stödja med en dablon eller två om vi åkte omkring i deras namn. Vi fick dessvärre avslag från samtliga tillfrågade organisationer då de tyckte att det lät som ett förlöjligande av deras varumärke. Hur stötta vi än blev av det här så tog vi oss samman och gjorde ett lapptäcke.

Hej48

Jag hade köpt ett nytt badrumsskåp och burit hem det. Jag var så ivrig att sätta upp det att jag småjoggade med det stora badrumsskåpet i min famn samtidigt som jag småskrattade. Det var turkosfärgat och hade små plastfickor på insidan där man kunde förvara mediciner. För att fira detta inköp höll jag ett fördrag ute på stan i hur bra det är med förvaringsutrymmen. Jag hade förberett ett halvtimmeslångt tal i "hur man utnyttjar en kvadratmeter på bästa sätt" och en kvart om "skafferi - dåtid, nutid och framtid". Min fascination för förvaringsutrymmen har nog uppstått tack vare att min kära granne hade en liten snickarverkstad där han själv gjorde skåp i alla dess former. En gång gjorde han ett två meter högt och tre decimeter brett skåp med väldigt fint utsmyckade kanter. Det hade tagit honom ungefär sex veckor att göra det och han var närmast rörd likt en nybliven far när han visade upp det. Jag hade just kommit hem från en speedwayträning och körde upp på vägen. Han knackade mig på axeln och sade "Där står hon i all sin prakt", varpå jag råkade kräkas lite i munnen, fick panik och kom åt gasen så att min turkosa speedwaycykel skenade in i hans vackra skåp. Det gick självklart sönder och gick aldrig att laga hur mycket han än försökte. Efter detta debacle flyttade han, därför har jag valt just den färgen på mitt badrumsskåp.

Hej47

Efter en rad tester framkom det att jag var laktosintollerant. Det här kom som en mindre chock med tanke på att jag från början kommit in för att se om mitt högra ben var längre än det vänstra. Jag hade under en period blivit att gå lite mer åt vänster, alltså som om jag vore i konstant svängning. Det här orsakade självklart en del turbulens ute i samhället då jag exempelvis på en helt vanlig färd till närhandeln råkade hamna på E4:an där jag långsamt korsade filerna. Eftersom att jag går ungefär en meter vänster per tjugo meter framåt tar det en faslig tid att korsa vägen, jag får då vinka lite generat och be om ursäkt och med charader och minspel försöka förklara att jag tror att det ena benet är lite lite längre än det andra. Det är lite svårt att göra sig förstådd när folk är så arga, så jag håller just nu på att göra en glad liten skylt som jag hoppas folk kommer att läsa. 

Hej46

Förut hade man längre tid på sig om morgnarna. En hel del kända män och kvinnor antog att det berodde på att det går snabbare att inte äta frukost, och idag ska man ju äta allt möjligt för att äta en näringsriktig dito. Det tar så mycket längre tid att räkna på kalorier, kolla fiberhalt och singla slant än att bara sleva i sig en skål nykokt gröt. Man får vid en traditionell grötfrukost så otroligt mycket tid över till annat roligt. Man kan exempelvis läsa tidningen eller ta på sig ett par tubsockor och glida över sitt trägolv till en rocksång. Annars kan man använda tiden till att tvaga sig ordentligt över hela kroppen så att man slipper sjukdomar.

Hej45

Hej44

Nu trängdes vi här, fem stycken storvuxna män i en liten fiat panda. En kände en erotisk dragning till enarmade banditer en annan tyckte väldigt mycket om sport-lunch. En utomstående person kunde kanske tycka att det här var ett perfekt recept för jobbiga konflikter, men det här skapade snarare tightare vänskapsband än vad någon kunnat drömma om. Det visade sig nämligen att han som kom på den enarmade banditen var farfar till han som kom på sport-lunchen. När de båda kom fram till denna insikt slängde de sig i varandras famnar och började gråta så att tårarna porlade ned för deras tortillachipsfeta kinder. Jag försökte fråga om de trodde att möjligen ödet fört dem till denna trånga fiat panda, eller om det var så att det bara var slumpen. Efter det tog vi en korv med mos.

Hej43

Jag sörplade i mig en tesked och ligger nu på akuten, hör av mig till lunch igen.

Hej42

Jag hade en djup konversation med en grannes tvåsitssoffa. Jag berättade om hur jag tillbringat 26 dagar i en liten kuvös för att testa hur det kändes. Jag reflekterade lite över fosterställningen och dess ursprung och hur det måste vara svårare att ligga i en perfekt fosterställning om man är en hejare på att äta BigMac eller vanliga naturchips. Alltså, om ens buk spänner ut ett par decimeter åt vartdera hållet bör det rimligtvis vara svårare att dra ihop benen  så att man ligger som en njure. Det jag menar med det är att jag en gång testade att slå in ett spädbarn i gladpack, och då liknade höljet en njure ovanifrån. Jag testade sedan att spraya den i blått och det är på den vägen Sony fick sin design till en mp3-spelare.

Hej41

När man råkar dregla genom näsan kommer man sällan undan utan att skämmas. Det här fick jag lära mig den hårda vägen vid en finmiddag för två år sedan efter att jag råkat äta wasabi till min blodpudding i tron om att det var någon ny spektakulär sylt någon tagit med sig dagen till ära. Eftersom att man alltid ska hålla på och spela världsvan och att man är "med i matchen" lönade det sig inte att fråga då det kunde skada mitt krigarego. Jag satt där och nickade och småpratade med mina bordsgrannar samtidigt som jag halade fram fyra stycken fint skurna bitar blodpudding ur en treliters fryspåse och lade upp på mitt högtidligt stora serveringsfat. Som så många gånger förr visade det sig vara ett genidrag att medtaga egen husmanskost då grannarna intill mig fick små knippen med ris med lite färgglada saker i, bland annat rå fisk. Till detta serverades då denna ickesylt. Jag tyckte inte det var konstigt med sylt till ris eftersom att jag själv ofta åtnjuter det, så jag slevade på. Efter att jag - som seden säger - brett ett två millimeter tjockt lager sylt över puddingen skar jag en perfekt bit och lät den spela på tungan. Nu handlade det visserligen inte om något spel utan mer om regelrätt tortyr. Jag ställde mig upp och skrek likt en båttuta och slog i bordet, grät och dreglade, spydde och svor, om vartannat. Började som historien förtäljer sedan dregla genom näsan, och jag började även blöda. Nu i efterhand tycker jag att någon borde sagt något.

Hej40

Sulan under mina skor hade blivit avsevärt mycket smalare under eftermiddagen. Jag var mätt och belåten efter en fin trerätters med mina nära och kära och kände mig nu som någon som inte skulle kunna stoppas för något. Jag stoppade därför korv, som för att spinna vidare i en ordvits. Eftersom att ingen såg mig hade detta ingen verkan och jag gav mig då ut på isen för att åka lite långfärdsskridskor och bara ha det bra. Problemet i det hela låg i att jag gömt mina skridskor under en liten lek jag brukade leka med mina kusinbarn Alma och Steve, och nu visste jag inte var jag hade gömt dem. Jag antar att det lär räknas som en utklassningsseger.

Hej39

I mina öron lät det som ett alarm. Jag hade trampat på en tusenfoting och han skrek något så fruktansvärt att jag nästan tappade hoppet. Jag förklarade för honom att i samband med att jag gick ur kyrkan har jag känt mig tragisk och ensam, men att jag tack och lov nu är på bättringsvägen. Han bad så mycket om ursäkt å mina vägnar och tyckte att mitt lilla snedsteg kanske inte gjorde så mycket nu när min situation såg ut som den gjorde. Jag tog honom i min öppna famn och lät tårarna komma. Medan jag stod där och grät tungt och kramade en lätt trampskadad tusenfoting gled samma polis jag träffat ett par veckor tidigare förbi på en lite för liten cykel. Han skakade på huvudet och stannade lite lägre bort bakom ett träd, kanske var han kissnödig? Hur som helst verkade han få ett telefonsamtal där bakom trädet. Ett par minuter gick och ett osannolikt sammanträffande ägde rum, för just då kom samme trevlige doktor förbi och frågade hur det var fatt. Jag svarade att det inte var så bra just nu, och att jag faktiskt var lite törstig. Han erbjöd mig en klunk ur sin lilla glasflaska, och jag sörplade i mig glatt. Och somnade. Återigen...

Hej38

Jag läste en paragraf ur den där stora blå lagboken om att man inte fick cykla utan hjälm. Jag tyckte att det här lät relativt irrelevant och rent utsagt löjligt med tanke på att jag nästan dygnet runt använder hjälm i alla syften. Det hela grundar sig i en incident som ägde rum en vanlig måndag efter jag köpt ett paket mariekex och var i färd med att blanda saft till denna budgetambrosia. Tidigare under dagen hade jag - mest på skämt - satt bananskal under mina fötter och gjort grimaser. Det här tänkte jag självklart inte på nu när jag stod där med blandsaften i ena handen och lyckan i ögonen. Jag tänkte göra en sådan målgest jag brukar göra när jag blandar saft, dvs. att glida i sidled i en rockpose över golvet och avsluta med ett sedvanligt "yeah!". Nu när jag laddade for jag ju självklart iväg endast med fötterna, vilket gjorde att min kropp gjorde en stillastående hjulning (tänk: "jogga på stället") som avslutades med att jag slog tinningen i golvet väldigt hårt och det lät ungefär som när man kastar en fryspåse med krossade tomater mot ett stengolv. Det sista var det min nymfparakit som sade, och min mamma har lärt mig att inte alltid lita på vad han säger. Han ska enligt en sägen en gång berättat att det var en bra idé med sexton lag i allsvenskan.

Hej37

Zucchini betyder ursprungligen spänd och välmående.

Hej36

Nyårsraketer ljöd av och i brunnen var det knappt något vatten kvar. Alla i byn hade tagit varsin väldig stor hink och fyllt med vatten nu till vintern. Vi hade bestämt oss här i byggden för att anordna ett mästerskap i att skulptera i is. Temat i år var det något annorlunda och svårtolkade temat Avlång söndag och jag hade en liten aning om vad jag skulle hacka ut för att ha en rimlig chans att nå prispodiet. Tredjepris var en låda apelsiner från Marocko, vilket kan vara en trevlig utsmycknad i vinterfönstret men självklart suktar jag efter något mer. I andrapris fick personen i fråga en liten kammarorkesterspelning på kassettband från Ystads församling 1974, vilket i kammarorkestersammanhang anses vara en riktig raritet och har därför bland kantorer ett högt affektionsvärde. Första pris var en lite finare hink till nästa år. Jag gjorde i vilket fall ena delen av en hörnsoffa och kom sexa.  

Hej35

Hej!

Jag vet att det inte finns någon rimlig ursäkt eller bortförklaring för min frånvaro igår, men ni kan aldrig ana vad som hände mig i förrgår! 

Där gick jag med spända knän ned för Eriksgatan med en öppnad färgburk. På ryggen bar jag en vessla som höll i ett litet rutigt presentpapper. Det verkade som om han försökte fråga mig något, kanske undrade han varför han bar omkring på detta rutiga presentpapper. I en liten tygkasse från Mekonomen hade jag gömt ett par små skor jag sytt till en skata jag träffade i stadsparken. Jag ville inte att någon skulle se detta då jag fick så hemskt mycket frågor och konstiga bemötanden sist jag sydde ett par skor till en liten fågel. Någon skulle göra sig lustig och fråga "Har du fått pippi?", men jag brukade bara svara med att låta som en trampbåt. Fågeln i fråga var en sällsynt trevlig och världsvan individ som mer än gärna delade med sig av sin livshistoria och ställde man en fråga fick man alltid tusen svar. När jag kom dit satt han hukad över en liten eld han gjort upp och på vingarna hade han trätt på sådana bevärmare i svart och vitt som många yngre tonåringar som lyssnar på My Chemical Romance använder för att uttrycka sitt själsliga kaos. Jag frågade snällt varför han bar dessa benvärmare och varför han i hela friden bar dem på vingarna. 

Eftersom att han talade alldeles för högt och med en väldig basröst såg han sig om en extra gång innan han öppnade munnen. "Jobb, jobb. Bara slit och släp. Helg vill man ha...", sa han varpå jag påpekade att han faktiskt var en fågel och kanske inte behövde köra lastbil som alla andra. Han blev väldigt stött av denna kommentar och började jaga mig med en spikklubba. Han skrek och han grät om vartannat och sprang efter mig och slog. Jag förstod inte riktigt vad det tagit åt honom och jag gjorde allt i min väg för att försöka lugna ner honom, jag till och med erbjud honom en bakelse men det verkade bara göra honom ännu argare, så arg att han började växa och bli mer och mer lik Ben Johnson. Det här var ju förstås väldigt bra för honom med tanke på att Ben Johnson var en gammal dopad sprinter och nu fick ju jag kuta utav bara helvete. Jag sprang och sprang tills dess att jag upptäckte att jag befann mig på en kvarterskrog i yttre Prag med en halvdrucken sejdel intill mig. Hur hade jag hamnat här?

Jag spejade vilt omkring mig, smög med blicken för att få någon ledtråd. Jag glömde dock självklart att kolla just intill mig, för rätt som det var hörde jag orden "Jobb, jobb. Bara slit och släp. Helg vill man ha...". Jag skulle just återigen påpeka det jag nyligen gjort men insåg at det kanske inte var någon bra idé då min käre vän återgått till sitt riktiga jag. Jag bjöd honom på en liten bit tårta och han gav mig en vandrande pinne. Allting verkade vara frid och fröjd ända tills vi började tävla i att stapla tiokronor uppe på varandra som ett torn. Jag vann, han gick hem. Nu vill jag lappa ihop vår vänskap, därför tänkte jag ge honom ett par skor och jag minns någon stans i bakhuvudet att en känd poet sade: 

"Ned i min själ, göm mig en sula. Finna du denna gummibit av hopp och vänskap skall jag dig förlåta, älska och hålla nära i evig medvind. Likt stäppen."

Hej34

Jag var just i fart med att byta oljefilter i min gamla Datsun när jag råkade tappa armen. Den trillade av helt opåkallat och allt började gå i slow-motion. Den singlade ned mot marken likt ett fallet björklöv av robust kött, slog sedan ned och studsade upp ungefär en och en halv decimeter ovanför marken. Fingrarna vibrerade - nästan spelade - evigt vackert i luften och jag kunde tänka mig att den rörelsen var just så en bildlig beskrivning av eufori var. Jag stod sedan och log ett barnsligt frisläppt leende och bara stirrade på armen som låg där på marken, sakta utsöndrande min röda livssaft. Då gick det plötsligt upp för mig att jag faktiskt tappat min arm. Full panik utbröt och efter att panikslaget stirrat på hålet i min tröja skrek jag ett stegrande gallskrik tills dess att min röst sprack i ett väldigt högt tonläge. Jag upprepade detta skrik fyra gånger, det ena ytterst likt det förra, tills dess att en granne kom förbi och påpekade att jag lät förbannat likt Chewbacca om man spelade in hans läte i ljudinspelaren och spelade upp det tjugofem procent snabbare. Jag skrek samma vrål, pekade på det stället där armen hade suttit och svimmade hårt. När jag vaknade en vecka senare med en stump påpekade doktorn att jag kanske skulle slå av motorn nästa gång. Jag försökte peka finger, men gjorde det självklart med stumpen, så det hade ingen effekt.

Hej33

Jag hade positionerat mig strategiskt perfekt, ytterst välplanerat och aningen hemligt intill en liten al jag funnit på en skogspromenad. Nu satt jag här hukad med mitt kamouflagenät över ryggen och lät som en vind gör när den susar genom träden. Timmarna gick och ännu hade ingen lagt märke till att det just här satt en mongolisk krigare och lurpassade. Men som en blixt från klar himmel började temperaturen utmed mitt vänsterlår hastigt att stiga och fuktigheten likaså. Det brände till i näsgången som av ammoniak. Jag tog av mig kikaren och såg en hårig best urinera på mitt stackars ben. Jag fick nog, reste mig upp och gick hem och packade upp mitt gamla exklusiva kubbspel. Det var sprayat i svart, för att jag är farlig.

Hej32

En förskräcklig känsla hade spridit sig i hela kroppen och jag fruktade rentav för mitt liv. Jag hade köpt en subwoofer i tron om att det var som en hund, fast lite mindre men märkte att det i själva verket var någon form av högtalare.  Jag satt nu och skakade i hörnet av mitt vardagsrum och visste inte hur jag skulle ta mig därifrån. Tänk er själva om ni tror att ni beställt en hund och får en plastkub som låter "uwhuuhhs, uwhuuhhs" ungefär. Jag väntade tills den tystnade och sprang sedan så snabbt jag kunde till köket och ringde polisen och bad dem komma och hämta den. Till en början verkade de inte förstå, men efter en timme ringde det på dörren. De hade även med sig en ytterst trevlig doktor som klädde på mig en tröja med väldigt långa armar och ett skärp kring midjan. Jag tackade vänligast för hans gentlemannamässiga bemötande men berättade att jag nyss varit på maskerad och inte var så sugen just idag, kanske någon annan gång, frågade jag inbjudande och vänligt. Sedan somnade jag.

Hej31

I vrångstrupen bodde ett litet djur som liknade en anka väldigt mycket. En vingburen krabat som förde pipljud och hade näbb. Det var dock en tydlig skillnad i storlek och i vänlighet. Ett tack för maten efter varje måltid hörde till vanligheterna och med tanke på att den var såpass liten spelade det inte så stor roll att den bodde där. Vi blev ganska nära vänner han och jag, vrångstrupsdjuret, och vi planerade en liten picknick ihop. Kanske kunde vi dela en capresesallad i solen strax intill vattnet? Jag hade visserligen precis kommit ur den fasen och var nu väldigt inne på sushi. Han var dock allergisk mot fisk, så vi var tvungna att diskutera saken. Under tiden kollade jag på frambenen på hästar, mer om detta senare.

Hej30

Det spände något fruktansvärt utefter mina kinder, som om någon stod på ena sidan och ryckte medan någon på andra sidan höll emot. Det gick som en liten rysning utefter min ryggrad eftersom detta var en känsla jag inte riktigt var bekant med. Redan ett par år tidigare hade jag vid en velodromcykeltävling snavat över en kabel och bränt mig på armbågen. För att dämpa min sorg och smärta lyssnade jag lite på REM och spillde lite saft på sidan om mitt knä. Folk undrade varför jag envisades med att bete mig så konstigt hela tiden. Jag ansåg att kritiken var fullständigt obefogad med tanke på vilket genomslag Pelé hade fått i samband fotbolls-VM '58, och han var ju bara en liten pojke. Ingen förstod kopplingen riktigt och lämnade mig därför ifred. På detta viset uppstod fenomenet broderi.

Hej29

Mina fötter luktade lite för gammal mögelost. Jag kom på detta medan jag försökte laga en lammfärsbiff. Du ska vänta tills dess att köttsaften börjar sippra upp ur stekytan. Efter ett tag fick jag tråkigt och ägnade en kvart åt att försöka bita mig själv i örsnibben. Under denna fysiska batalj med mig själv började jag funderar över långfärdsskridskor och hur de glappar som lösa tänder. Kan det ha varit så att uppfinnaren av klappskridskon aldrig tappat sina mjölktänder och måhända var hemskt avundsjuk på alla som sparat sina tappade tänder i små träburkar med sitt namn på. Denne man eller kvinna satt alltså i hemmet med en helt tom liten träburk och tittade på den. Kanske grät han/hon? Kanske ville personen i fråga bara ha en stadig frukost och något vettigt att läsa? Det är svårt att säga eftersom att ingen tagit sig tid att fråga, eller ens kolla varför det står massa strunt i pressen nuförtiden.

Hej28

Lagom till flytten av hela Kambodja började det regna. Vi satt där på varsin luftmadrass som såg ut som en kräfta. Den medföljande paraplydrinken smakade rakvatten och jag och min semestervän diskuterade denna katastrof till den milda grad att vi båda blev darriga på rösten av ilska. "Här betalar man nästan 2 kronor, då förväntar man sig ändå lite kvalitet!", basunerade han. Jag kunde ju inte göra annat än att instämma. Som semesterfirare förväntar man sig ju att få ett och annat serverat, och gärna i finare glas. På den tiden då jag fortfarande var skådespelare krävde jag faktiskt att få fina glas med mig in på själva området där scenen skulle utspelas då det var bra för min koncentration. Numer är jag inte alls särskilt duktig på att skådespela utan tillbringar större delen av min tid åt att sortera frimärken och paddla kanot. I vanliga fall hade jag inte brytt mig, men nu handlar det ju trots allt om grogg.

Hej27

Jag satt med ett stort salladsblad på en fiskelina och försökte locka till mig en och annan förbipasserande fotgängare för att tillsammans kanske spela ett parti yatzy eller två. Jag hade nämligen på en av mina vanliga torsdagspromenader tittat in i en spelbutik och köpt ett halvtjog "småröda". Intresset verkade dessvärre vara svagt och det slutade med att jag gick omkring med ett kort på en tärning och sjöng ut ordet yatzy. Det här verkade på något sätt få folk på bättre humör och bredvid mig dök en gammal man med basröst upp och stämde in. Ett skrikande barn skrek i perfekt ton och folk stannade till för att titta eftersom att de häpnade. Jag kände att orken tröt och beslöt mig för att försöka göra en smidig sorti. Jag pekade mot himlen för att få folk att titta upp. Det verkade fungera och medan de tittade upp åkte jag sakta iväg på min sparkbil mot solnedgången och lät lite som en cowboy.

Hej26

Jag satt och var coach till min t-tröja. Jag hade en typisk tränarkeps, en visselpipa och ett block med magneter för att vissa hur. Jag önskade nämligen att han skulle kunna vika sig själv, och kanske t.o.m. baka mig en fralla då och då så att man slipper transporten ner till hembageriet här i socknen. I eftermiddags kom det en regnskur, och det firade vi med att lägga sylta i cirklar och hoppa hage där. Efter en stunds lekar blev det blodigt allvar eftersom att min t-tröja helt plötsligt tog ett steg, utan att jag märkt det. Jag anklagade honom för fusk, pekade och hotades. Sedan kom glassbilen och allt blev frid och fröjd.

Hej25

Det blev en riktig jubel- och klangföreställning när jag anlände till min hembygd. Med mig hade jag en liten ödla jag kallade för Cesar och han kunde faktiskt jonglera. När alla barn fått se vad Cesar kunde göra var det dags för en mindre grillfest med bara släkten. Det bjöds på flintastek och bra vibrationer. Vid min sida satt en glamoröst klädd säck grillkol och lät i ett perfekt A#, vilket gjorde grillfesten än mer njutbar. Lagom tills dess att köttet var färdiggrillat upptäckte jag att jag inte satt mig ned ännu, utan att jag stod ungefär 3 meter bredvid bordet. Ingen hade sagt något och det gjorde mig lite obekväm. Jag ville inte säga något till min familj, men jag tyckte att de var dumma som lät mig stå där bredvid och prata lite för högt. Maten var i alla fall väldigt god.

Hej24

Om World Cup Hockey, igen. Dessa magiska slag som utspelar sig i en plastbur med ett isgolv där två lag om 5 stycken 100-kilosmän med knivar på fötterna jagar, och ibland slår, varandra för att med böjda träklubbor försöka skjuta en bit gummi förbi en ytterst vig och påklädd man invid en liten stålram som på baksidan täckts av ett fiskenät har under åren haft en ytterst oregelbunden återuppståndelse. Många undrar när nästa sagolika stund inträffar, men ingen har någonsin kunnat svara. Jag kontaktade svenska ishockeyförbundet och de gissade på 2012. Nu ska jag packa klart min väska. Jag far nämligen till Vilnius för att deltaga i EM i att kasta macka. Det utlovas också pinnbröd på plats.

Hej23

Allmosan skulle samlas in och jag hade glömt penningpungen hemma, självklart. Jag insåg snabbt att en stor och aningen pinsam scen var i annalkande och funderade på hur jag skulle undvika den situationen. Jag log ett mystiskt och väldigt brett leende, lät blicken fara från höger till vänster för att få grepp om hur många som såg mig i just den stunden. Jag gled sedan ned likt en amöba utefter kyrkobänken och befann mig nu på golvet. Jag snirklade mig fram mellan mockasiner och finskor och kom fram till mittgången. Oturligt nog var prästen väldigt förtjust i cremé fraiche, och detta syntes på hans väldiga buk. Han kunde inte se vad som dolde sig på marken inom en tvåmetersradie, och det här kom att bli förrädiskt. Han snubblade över min kropp och kastade pengar omkring sig varpå hans väldiga lekamen smällde, halvmjukt, ner i det fina kyrkogolvet. I samma hastighet som en blåfinks vingslag for jag upp, ryckte på axlarna och berättade att jag höll på att skriva en bok om varför folk envisas med att gå på spårvagnen innan man gått av, men att jag också slutade för att jag blev för arg.

Hej22

Jag såg antydan till en välbekant gestalt speglas i mina glasögon. Det var Eriksson som kör slambilen. Han hade köpt ett par nya arbetshandskar då det var dags att göra vårfint i trädgården. De var blommiga, men de på handskarna kvinnliga attributen kompenserades med ytterst manliga dödskallar. Han kunde inte sluta tala om dem, så jag räckte honom ett tomt visitkort. Det fick honom självklart att stumna och hans blick blev flackande, bytte mellan kortet och mina ögon. Han började få panik. Han gapade, försökte prata, men det kom inget ljud. Han suckade sedan och vände. Perfa.

Hej21

Jag hade via vanlig post just rapporterat in dagens förtjänst. Jag hade, bara för att skoja till det lite, räknat om kronorna till små fingrar enligt valutan 1SEK=4.33 små fingrar. Vi får se hur det här påverkar årsredovisningen när det väl är dags. Jag antar dock att det ljusnar så småningom när vi har ätit. Lagom till middag klev en luden vedbit in i min bokhylla och satte sig och började småprata. Jag var lite passivt vänlig då jag aldrig tidigare sett denna vedbit, men han verkade trevlig så det fanns ingen anledning att inte konversera. Vi talade spelat påläst om F1-cirkusen och alla dess inblandade, jag gestikulerade vilt i mina utsvävningar. Han stod mest bara still i min bokhylla.

Hej20

Gamla stan kikade förbi när jag sorterade nygräddade pannkakor i mitt skafferi. Jag brukade bunkra upp inför v.14 för jag hade lärt mig från tidigare år att det just under denna vecka var extra gott med pannkakor. En svala störtade ned i marken likt en sådan stor pil man kan kasta på sommarängar. Och där satt han, hårt. Jag plockade upp honom och stoppade ner honom i min ficka och började vandra i riktning mot kiosken för att bjuda på lite hockeypulver. Svalan började lipa och peka och försökte förklara att hockeypulvret hade förtvivlat svårt att fastna på hans lilla fågeltunga. Han fick en apelsinfestis att bada i så länge. Han verkade nöjd med det. 

Hej19

Vi stod ett gäng sportigt klädda herrar och snoppade jordgubbar och läste högt ur vårbudgeten. Det var snart helg och köttet låg vackert och vilade i en BBQ-marinad. Vi hade lånat en liten tunna där vi kunde lägga hopvikta förkläden och post-it-lappar med apoteksrecept. Lagom till eftermiddagen hade solen sänkt sig och ett milt sommarljus värmde våra små shorts. Vi stämde upp i en spontan a capella om en halsduk och allt var frid och fröjd. Ända tills dess att en f.d. statsminister kom förbi och sade "Foo-fi, a loom".  Jag förstod verkligen inte vad han menade.

Hej18

Det haglade lite grann. Utomhus väntade en postbil på sitt livs första bandage och han var förväntansfull. Träden hade just gått i blom och hans pollenallergi var påtaglig. Detta var visserligen inte ett problem med tanke på att en postbil vanligtvis går på diesel eller el, men det var fortfarande lite småirriterande. En axelväska ropade efter honom och han såg sig om. I handväskan satt ett barndomsminne i skräddarställning och lade jättemånga olika patienser. Det var ett tag sedan de gick ut och det här började gå minnet lite på nerverna. Minnet plockade bort disken och sen kom nationalsången.

Hej17

Jag vände mig om ute på havet. Vågorna bredde ut sig likt en välkammad hamsterfarfar och välkomnade mig med ett brus. Hade jag fångat stunden och döpt den hade den säkerligen haft ett latinamerikanskt namn, som Eric. Det var ett vackert tillfälle och det hade ju inte varit fel att åtnjuta detta mirakel i sparkdräkt, tänkte jag. Jag simmade in till land och köpte första bästa jump-suit och sprang runt ett tag i stan - i ilfart - med armarna rakt bakåt. Jag tvärstannade utanför pressbyrån och valde att åla in utan att använda armarna så att ingen skulle se mig. Köpte en kanelbulle och gick med lite för långa steg därifrån.

Hej16

Det visades tecken på att hakspetsen gjort sitt i juniorlandslaget. Då alla andra fortfarande var unga blev han äldre och tyckte mycket om läder. Han slog igen dörren så att det smällde och gick i sidled därifrån. Nu var det dags att finna nya vägar i livet. Han gick och köpte en sådan trollerilåda för att underhålla sina vänner och kanske tjäna en krona eller två nere på staden. Inom socknen fanns vissa värderingar som ansågs ytterst viktiga att leva efter. Exempelvis ansågs det som hakspets vara oetiskt att krydda sin soppa på tisdagar och spännband var något man såg snett på. Bakplåtar var tabu och på bakgården sjöng en julkör hejaramsor.

Hej15

 

En klätterpajas var otroligt otrevlig och hade inga om helst planer på att sluta upp med det heller. Han hade vänt ut och in på resten av min garderob och förflyttade nu byggstenar för en relation med en gammal Scanialastbil.  Jag hade befunnit mig bredvid en spikklubba ett tag och stiftat väldigt god bekantskap med detta tillhygge. Den hade visserligen  inget vidare sinne för hygien men kompenserade detta med en förkärlek till chips som var lite brända längst ut i kanterna. Lantmännen jublade och sydde fast sina sista surt förvärvde scoutmärken.

Hej14

 

Mannen på bilden har inget med citrus att göra. Organisatoriskt sett är sättet vi vrider bilarna på överensstämmande med en kuvad prins. Raka motsatsen till tullverket är även dem stillsamma individer, de har emellertid dålig framförhållning och hål i sina pantalonger. Mockasiner är annars en kul grej då man förväntar sig att de ska rida på ens rygg, sen blir de bara fulla i skratt och fotsvett. Sist jag arbetade på en kringresande cirkus fick jag fnatt och ett väldigt bra tips. Ta mig till havet och köp mig en Pucko, sa en man till mig, men jag fann honom inte tillräckligt vänlig så jag tog bussen hem.

Hej13

En sådan bakåtkammad sovsäck. Jag blev sedan släpad likt en kokong i cider rakt över dansgolvet och hamnade i Transylvanien. Jag började så smått läsa portugisiska och var väldans nöjd över min nya kikare. I mitt tidigare ornitologiska yrke fattade jag också tycke för strutsfarmar och jättestora koner man använder vid vägarbeten. Strecken på en fotbollsplan färgar av sig och i Uganda är vattnet dåligt. Vart har världen tänkt ta vägen? Jag ringde McSvar och frågade, de tyckte jag skulle ta en McFeast med fullkornsbröd. Köpte ett månadskort idag också.

Hej12

Jag startade min lilla resa med ett högt och sagolikt hopp. Med händerna bakom ryggen gapade jag lätt och förnöjt och försökte i luften fånga vad som kastats mot mig. I ögonvrån dök ett positivspel upp och började låta. Kannibaler här och kannibaler där utmed horisonten förklarade andra högst tänkvärda saker för mig, och jag kunde självklart inte hålla mig för skratt. I och med att jag försökte kväva mitt skratt med båda händerna hade jag inga kvar att läsa tidningen med, så den blev liggandes. Jag hade bar överkropp och önskade all lycka i världen åt det nygifta paret. Bubbel på bordet och i glasen, skämtade jag.

Hej11

Den lilla hemligheten vi vet om, den berättar för oss även mycket vi inte vill veta. Tillexempel hade jag tills för bara någon dag sedan inte en blekaste aning om att ett tips - tillräckligt vägvisande för en vinst - knappast gick att skotta. Detta var en tung och svårsmält insikt om någon. Jag dras nämligen sedan en tid tillbaka med en spindel i ett koppel kopplat till en syrgastub jag har placerat strategiskt i min strumpa. På så sätt kan inte så många utom jag själv nå den. Jag vet visserligen inte varför detta skulle vara särskilt strategiskt (eller praktiskt(basiskt)) med tanke på att jag allt som oftast snavar på kopplet. I vilket fall har spindeln namnsdag på torsdag, och jag vet inte riktigt vad jag ska ge den.

Hej10

På en skala 1 - 10 har jag inte snaggat mig. Däremot fastnade jag med luggen i min eltandborste, och på den vägen är det. Jag var då ute och for som en varg brukar, strövande och gracioso mundial, som Eduardo sa. Han var en riktig krabat förresten! Han hade kommit hit för att fira jul förra hösten och med sig hade han en lite för liten ryggsäck packad med M&Ms där han på något sätt lyckats äta upp bara nöten och lämnat det färgglada höljet kvar. På något sätt verkar det orimligt och jag börjar fundera på om han kanske limmade ihop var och en. Jag vågar dessvärre inte fråga, för jag har lite ledverk.

Hej9

Jag råkade nysa en blodig nysning i presidentens ansikte. Det blev ett väldans pådrag måste jag säga. Jag försökte förklara för livvakten att man kanske inte alltid kan kontrollera sina nysningar, och om man blöder lite näsblod utan att veta om det ska man minsann inte bli straffad för det! Till min stora förvåning tog samtalet en oväntat trevlig vändning. Denne best plockade fram en liten resegitarr och spelte för mig en liten bit. En evigt vacker bit. Den handlade inte riktigt om skumgummigrejen man har mellan tårna vid en pedikyr, bara lite lite. Jag föll i vilket fall pladask och nu väntar vi vårt tredje barn. Han ska bli travkusk.

Sen vaknade jag.

Hej8

Sprätte havregrynsgröt och vällde till. Ett leende spred sig söderut längs timmarna och västern.Han snubblade, rapade skrattandes sönderskrapade kvadrater om palt och kunde inte sluta medvetet. Något ockult hade gripit tag om hans kropp och försatt det i bowling.

I samråd med hans onda aningar klappade en nysande loket* ut en sådan där liten robothund. Hunden kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var, för han hade tassar. Om han nu haft fingrar hade det ändå varit svårt med tanke på hur det såg ut när man virkade. En liten stund av hopp frågade om han kunde få dela en kanna kaffe, men inte på hälften. Han kände att det kanske var på tiden.

*Bingohjälten, ja.

Hej7

Jag slog ett slag för miljön, trampade i en låda och skallade en bricka med snittar och ostar. Hur kan man ha sådan otur? Ja, om man bryter ned hela scenariot finner man kanske historien ganska bisarr, men det handlar om att se till detaljerna. En snittbricka är egentligen rymden och resten allt som ryms däri. Granris, ett par snedtrampade snow-joggers och lite flädersaft, det är allt man behöver för en lyckad sammankomst vänner emellan. Nu ska jag hyvla klart här, hör av mig sedan.

Hej6

En gång när jag försökte definiera begreppet "kaktus" hände något ytterst märkligt. Ni vet det där ljuset som kommer när man drar upp persiennen? Det kom, i badrock. Jag önskar att jag hade haft min digitalkamera tillgänglig just då. Men historien slutar självklart inte där! Nej, för ni vet ljuset, det började skoja och leva om. "Haha, de spelar zeldalåten på P3!", sa ljuset, fast det gjorde de inte alls det. Lögnhals, sa jag då och berättade att man får färre presenter om man säger sådana saker. Som om detta inte var nog tog ljuset fram ett par skidglasögon ur sin ficka och gav mig dem. Trevligt ska det vara.

Hej5

jensdenmongoliskekrigaren.blogg.se

Fornstora dagar och randiga vantar.

Fridens

Hej4

Glad är egentligen sidan av en stapel som söker en stapel precis invid, som vänner gör. Det har ingenting med känslor att göra, som man vanligtvis tror. Denna vanföreställning är svår att förklara men man är relativt säker på att det berodde på en vimpel. Denna vimpel skulle ge sig på att steka lite plättar en onsdag men föll handlöst själv, uppåt. Om nu inte detta hänt, hur hade världen då sett ut? Jag steker å andra sidan mina plättar lite för länge, så de blir knapriga. Om kungafamiljen har jag inte mycket att tillägga. Jag samlar även på knappar, om det intresserar er?

Hej3

Apelsiner hör till den grupp frukter som varken svarar på tilltal eller lyssnar till komplimanger. Detta fick jag erfara en förträfflig vårdagjämning härom året när jag var ute och påtade i min trädgård ner ett knippe rullade förbi. Jag berättade snällt vilket vackert skal de hade och bad om att få bjuda in dem på en kopp kaffe med skorpa. Ingenting. Inte ens en rörelse. Jag blev lite smått bestört och bestämde mig då för att sluta luta mig mot min högaffel och kanske faktiskt arbeta. Vid sidan av vägen stannade då en stadsjeep med 4 damer. De kände lukten av kaffe och frågade om jag måhända kunde avvara en kopp till dem. Tack, men nej tack, svarade jag.

Hej2

Galet var det, innebandy. Som förr i tiden fast med plaststickor. En batalj på liv och död i välkammade frisyrer, lite ironiskt. Man kan tycka att framtiden borde haft någonting bättre att bjuda på. Möjligtvis flygande bilar eller hela måltider i pillerform som man kan smyga i maten till pensionärer som inte är så matsugna. Kebabsås är emellertid något alla bör åtnjuta i sin renaste form, flytande. Praktiskt taget alla stora tänkare och andra för världen betydande gestalter har någon gång i sitt liv petat i och i sig denna ambrosia. Den kan komma i alla dess färger, från vit till den vackraste röd. Och mellan bröd. En fint skuren bit lamm spelar i gommen och idkar kulinarisk älskog med detta segflytande guld. Jag är hungrig. 

Hej1

Någon berättade för mig när jag var ung att det var videon som dödade radiostjärnan. Jag har levt under denna föreställning hela mitt liv nu och har liksom varit helt säker på att det också är sant, aldrig ifrågasatt. Jag har aldrig reflekterat över hur videon dödade stjärnan eller om det ens är möjligt. Jag menar, en video kan ju inte bruka våld. Om någon dog av en video – eller en VHS-spelare - borde det ju rimligtvis vara strömmen som varit den yttersta orsaken och inte videon i sig. Å andra sidan kan det röra sig om en kafkafilmatisering och då kanske själva innehållet i videofilmen är orsaken. Då har jag full förståelse för hela scenariot.