Hej121

Jag var och tog en lunch med greven som berättade om modelltågen. Han berättade en tragisk historia om en man som kallades "Side walk Steve". Han gick alltid på trottoaren på den sidan där ingen annan gick. Steve hade en gång fått en väldigt obehaglig stöt av en underhållare som gjorde ballongdjur och det hade skadat hans person något oerhört. Steve var rädd för mänsklig kontakt och gjorde allt han kunde för att undvika den. Det här var lite jobbigt och ganska omständigt eftersom att Steve var väldigt förtjust i att kolla på fotboll och var ett hängivet fan. Han kunde emellertid inte gå och kolla på någon match med tanke på den stora risken att han kanske skulle stöta i någon annan supporter. Gissa om Steve blev glad när styltorna uppfanns? Steve blev genast en kändis och fick många beundrare. Han startade också en relativt framgångsrik rekonditioneringsverksamhet för just styltor. Pengarna han tjänade skänkte han dels till hjärt-lungfonden och en annan del av sin förmögenhet valde han att ge till en konstnär som gör en massa konstiga och illa uppskattade verk i Ludvika.

Greven berättade en massa andra tragiska saker om Steve, och jag vet inte om jag orkar riva upp de såren igen. Annars var lunchen trevlig och en krutong slet sig från hans caesarsallad och fastnade i hans riviga skägg, fast det märkte han inte. När vi sen skulle gå klappade jag honom på axeln och sa "Du, kära greve, du har en krutongbit i ditt fantastiska skägg". Jag vet inte om han trodde att jag ville vara mer än bara vänner eller om han bara råkade snubbla, men hans gamla grevehand råkade vidröra mig på ett högst olämpligt ställe och det kändes inte alls bra. Efter det blev det en pinsam tystnad innan vi gick åt olika håll. Jag kände mig lite smutsig och svepte in mig i min rock och det gick en rysning längs ryggraden när jag tänkte på det som hade hänt. Jag var tvungen att köpa mig en chokladbit och en serietidning för att bli på bättre humör. Jag gjorde som jag brukar, rev ut alla sidor och lade ut alla som ett nytt fint golv i min lägenhet, sedan försökte jag få chokladbiten att fastna i taklampan genom att elda lite på den och sedan kasta upp den hårt och kvickt. Det är därför jag har en massa chokladmärken i taket hemma, om ni undrar.