Hej126

När solen går ner är det skönt att luta sig tillbaka med ett riktigt bra korsord. Man vill ha något att bita i, något som bryter mönstret med ord man inte tänkt eller sagt på ett tag. Det finns ett korsord jag ännu inte lyckats lösa. Det har drivit mig till vansinne. En dag när jag redan löst två korsord och kände att jag var i den berömda zonen bestämde jag mig för att ge det ännu ett försök. Jag satt i två timmar. Svetten började bryt fram. Jag kände hur mina ögon ansträngdes och min hjärna blev tröttare och tröttare. Jag började tänka på vänner jag haft och på måltider jag avnjutit. Det kändes nästan som om jag skulle dö. Jag bet ihop, åt en bit choklad. Jag gav det en timme till. Jag tappade känseln i vänster ben, trodde jag befann mig på en bergstopp och utan att jag egentligen märkte det gav jag ifrån mig ett fårliknande läte, som om jag lockade på något. Jag skakade av mig känslan och bet ihop en sista gång. Jag råkade bita mig i läppen. Då tappade jag koncentrationen och blev jättearg. Jag lade ifrån mig korsordet och kände mig besegrad. Dagen efter ringde jag korsordskonstruktören. Han visste vem jag var eftersom vi talats vid ett par gånger tidigare med tanke på mitt intresse. Han berättade då att det tyvärr hade blivit fel när han konstruerade just det korsordet. Jag lade på luren utan att säga något och dagen efter åkte jag hem till honom. Jag hade skrivit en väldigt arg lapp och jag ville ge den till honom personligen. På vägen hem såg jag ett äpple.